tillbaka till verkligheten

Jahopp.
I måndags började vi vardagen igen.
Lite motsträvigt ställde vi klockan och klev upp 6!!!
Eller jag iaf. Packade iordning alla tvättade dagis-kläder och gjorde mig själv startklar innan jag väckte lilleman.
Han klev in på dagis, där han var först på plats, och började leka direkt, som att vi inte ens varit lediga en månad!
Skönt för mammahjärtat som plötsligt var ute i väldigt god tid då jag förberett mig på det värsta, dvs gråt och vägra släppa mammas famn.
Det var rätt fröken också just den här morgonen, alla fröknar gillar vi ju men på vägen dit pratade han om just henne så att hon då var där vart ju en superhit!

Alltså jag gillar vardag och rutiner och allt vad det innebär, då funkar jag bäst, med lite regler som håller en på rälsen liksom...
men det är ju inte så kul att gå tillbaka till jobbet efter en månads frihet/sena kvällar/sovmornar/mittidan vilor/osv osv.
Och så rackarns trött jag är då?
Kvällar gärna runt 9 som den pensionär jag snart blir!

Ja tänka sig att man ska fylla 30.
Inte imorn men nästa fredag.
Kunde jag aldrig tro... att det var så nära alltså!
Har önskat mig av mina familjer att dom möter mig på restaurang och kostar på oss en middag där istället för att man ska behöva springa runt och stöka massor och inte hinna träffa alla... jobbar dessutom till 15.35 så...
Det blir väl ändå dan efter då det blir ett litet vän-kalas, men jag har ju lejt hjälp så det ska nog gå bra det!
Längtar ju efter att få umgås med alla mina nära! Orsaken är värd att få samlas!

Jag ligger ju som ni förstår redan i sängen.
Med en utslagen namnsdagskille som spenderat dagen utan blöja, med sina maj-polare och utan att sova lunch!
Toppen ledig dag!
Såna gillar vi!

Gonatt min skatt.