Åh jösses vilken mysig julafton.
Ska alltid spendera den hemma hädanefter.

Vi tog sovmorgon.
Åt gröt och stut frunch.
Var ute och åkte hjuling och snowracer.
Slappade i soffan till extremt dåliga filmer.
Familjedushade och gjorde oss iordning.
Fick julmat på nedervåningen.
Fikade, mös och träffade tomten hemma.

Blev en sen kväll men så jäkla värt att bara få vara hemma!
Även om jag inte jobbade idag skulle jag inte vilja göra om det på nåt annat vis.

Mysigare julafton... så man blir alldeles varm i hjärtat.
Liten storkille som var så stilig.

Tomten kom och han ropade till Alfons som vart lite uppjagad och sprang mellan soffan och trapphuset, det sista han sa innan tomten nådde upp och in i vardagsrummet va "han inte falig faffa, tompen snäll". Sen kröp han upp bakom mamma och gömde sig. *hahaha*
Sötnos.
Tur tomten inte hade bråttom för han smälte till slut och hjälpte till med klapparna och pratade lite med han!
Fick tillochmed en kram innan han skulle gå ut till sina renar, meeen då hade kameran stängts av så jävla precist.

Äh god jul på er ett par dagar till!

God Jul

Innan under och efter jul skulle jag vilja få vara ledig... lite långledig.
Städa, stöka och träffas bara.
Och ja jag vet att jag snart blir långledig men orken tryter efter en dags arbete så jag få inte så mycket gjort.

Idag vart det råstekt potatis, köttbullar och gräddsås till middag och sen griljerade jag en liten liten skinka att ha här hemma!
Och därefter en ugnsstädning deluxe...
Nu soffläge.

Några klappar kvar också men jag känner ingen stress över det.
Inga vi kommer träffa på julafton ändå.

Julen är bra mysig den.
Ett litet ljus i mörkret och umgänge ♡

ibland

Ibland känns allt så jävla hopplöst bara.
Jag stressar aldrig upp mig över jul... jag tycker det är en mysig tid på alla de vis.

I 30 år har jag åkt mellan föräldrar och släkt och firat på dom dagar det passat.
Och sett fram emot den där dagen då man har ett eget hem och familj att bara få vara hemma med och bjuda hem alla som vill komma.

Men om ingen vill komma då?

Det bara förväntas att vi, trots småbarn ska åka och tula på, för så har jag ju gjort innan.

Traditioner i all ära men när man bildar familj så finns det för det första flera familjers traditioner att ta hänsyn till och kanske det är dags att dom med barn får skapa nya traditioner.
Det ska ju trots allt vara barnens högtid.

Nåja.
Det blir jul både iår och igen.
Jag är det svarta fåret.

15-12-15

Japp.
I fredags somnade vi med Pippi på "padden" på sängbordet före kl 21.
Så går det när pappan åker på roligheter.
Fast det behövdes ju så det gjorde gott.

Motvillig uppstigning i alldeles sista minuten på lördan... slet åt mig 2 tröjor och en necessär som jag skulle ha i min "in case of surprise"-väska i bilen, pussade grabbarna hejdå... gubben avslutade med att fråga vad vi skulle äta till middag, om han skulle ta fram en köttbit?
Ja gör det svarade jag och for.

Kom till phuset i sista sekund som vanligt... in i hissen på jobbet och ser en ballong, tänkte att här har det nog varit kalas på fredagskvällen.
Kliver ur 2 trappor upp och där sitter än fler ballonger runt min jobb-dörr?
Kliver in och lägger märke till att tjejen som ska byta av mig kl 15s skor står i hallen, tillsammans med hon som jobbat natt? Märkligt... ropar "ni vet väl att det inte är april än va" och får ett fnitter som svar.

Hoppar ur skorna och möts av ett fullt vardagsrum.
Kollegor mitt i skiftbyte och 2 bffs!

Surprise branog.

Hotellfrukost på Clarion och sen for vi, jag Jeanette och Joanna.
Via Hammarstrand och plockade upp Veronica till Sundsvall.
Checkade in på Quality hotel och knatade på stan innan vi åt middag på 7 kryddor, helt ok mat men lite sämre service... hittade till hemmakväll innan vi gjorde kväll. Mm mm mmm.
Hängde på mitt&Vs rum och färgade hår och surrade dynga och åt karameller.

På 4 tjejer hade vi med oss 0 laddare så telefonerna avled en efter en, men för min egen del var det bara skönt!

Somnade mitt i surr runt 2, vaknade 06.30... jippie... fast jag somnade om till 9 sen!

Frukost, duscha, checka ut, Birsta.
Tog sin lilla tid kan man säga med 4 damer!
Plötsligt var det dags att vara på vår standard restaurang Stekhuset.
Så rackarns god mat och trevlig personal och så det obligatoriska munknullet: Husets flarn deluxe. Bör upplevas!

Kl 19 skulle vi vara på Tonhallen och se Mia Skäringer.
Och där väntade ytterligare en överraskning då det blivit en biljett över, mamma!
Gud så roligt. Både för henne och mig!

Skrattade oss igenom 2 timmar och sen grät jag nästan till sista låten Halleluja.

Vårt äventyr var inte riktigt klart utan vi var ju tvungen att återvända till Birsta och avrundade på Max-driven innan resan hem började!
Via Hammarn - Pilis - stan - hem!
Var hemma 02:44 tror jag!

Helnöjd, överraskad och överfylld av glädje, värme, lycka och kärlek.
En sån helg.
4 tjejer och ändå gick det så smidigt!

TACK fina vänner! 

Jag älskar er!

stora planer

Ni vet ibland när man funderar och bara vill göra nåt, så kommer man fram till att man ska tex:
Åka till stan, byta lite grejer och köpa lite saker och titta på ännu mer prylar, och så äta nåt och umgås med nån.

Så kommer kvällen och det börjar bli dags, men så känner man att man bara kanske skulle äta nåt på byn och köpa lite mys och åka hem istället.

Men så blir klockan ännu mer och lusten ännu mindre och så fixar man ihop en liten snabb rest-middag och tömmer skåpen på mys och åker ingenstans istället.
Det är ikväll hos oss det... med pappan på julbord!

Har iofs haft främmande och fullt ös hela dagen så det räcker alldeles utmärkt för mig.
Lilleman kom ur duschen med pappan och mös ner sig och höll på att somna vilket gjorde det sista alternativet ännu mer befogat.

Nu myyyser vi. ♡

julfeeling

Har försökt skapa lite mer julfeeling här hemma än vi hann med förra året!
Flyttade ju in den 23 dec och bar grejer och möblerade ända in på sena kvällen innan vi kunde sätta oss och känna oss som hemma i vår egen soffa och se på tv i vårt eget vardagsrum!
Men vi vaknade på julafton i vårt eget hem, äntligen, också!

Det är lite pyntat och donat, alldeles lagom och blandat med hans&mitt och lite nytt/vårat!

Alfons verkar gilla det iaf, tomtar och mysiga lampor mm.

Idag hade jag bestämt mig för att få lite bakat, ca 6 sorters bak hade jag siktat in mig på...
Hann och orkade 2.

Alfons har haft på sig sina för-syns-skull-öron och inte hört många ord jag sagt eller iaf valt att ändå göra tvärtom.
Få dagar som är så rätt igenom men just idag var tydligen en sån härlig dag, ända till läggdags.
Fast lika mycket som han trotsat så har han varit världens mysigaste storkille/kompis och hjälpt bebis-främmandet och tagit det lugnt.

Tänk att det ska vara så svårt att lyssna?
På båda sina föräldrar dessutom, det hör inte till vanligheterna. En av oss brukar ju liksom nå fram...

Men öronen till trots så fick vi till en hög med supergoda vitchokladfyllda saffransbullar tillsammans. Åt lunch medans degen jäste!
Sen lek och bus och mys på hög nivå.
Och medans lilleman njöt av Pippi en stund så hann vi få till lite turkiskpeppar-knäck också! Inget för barn... att baka iaf... knappt för mammor. Vilket spill och klet och vilken vetenskap att få till rätt koklängd och seghet. Ja jösses nu är det gjort iaf och bra blev dom!
Nachos till middag och sen rev heldags främmandet av årets bänkskive-touch up!
Luktar så rackarns gott av oljan och dom ser så fina och blanka och släta ut nu så.

Och jag är ganska slut av allt stående,  lyftande och bärande idag faktiskt...
Man ska inte tro man är nån smäcker liten ungdoms-snärta längre inte!

Gokväll från soffläget.

storkillen

Vi har som sagt slappat idag, men kom på att vi skulle åka ner på affärn och handla till lite bak.
Då säger barnet "ja fälv hemma, inte följa me"... *suck* tänkte jag, men såg genom fönstret att fastern var hemma!
Win win.
Alfons fick lera-lek-sällskap och jag fick handla och återvinna lite ifred!

Hann bara hem så kom det en grannpojk på spark och hälsade på!
Alfons ledde in han på sitt rum, "leka häj... stänga döjjen".
Sen lekte dom där inne!

För ett halvår sen så lekte han hellre ensam och alla saker var "min/mitt".

Vart tar tiden vägen?
Alfons går fort men tiden sakta känns det som!

Kvälls update:

Plockar undan efter maten och "vi" har bestämt att mamman ska duscha och barnet bada.

Han går med instruktioner att klä av sig och lägga i tvätten.

Kommer in 5 min senare då har han klätt av sig, stoppat in i tvättmaskinen, startat den och hällt i tvättmedel... i ungefär alla fack utom huvudtvättsfacket!

"Oj mamma" säger han och tittar upp från golvet där han sitter och sopar ihop/sprider ut allt spill.

Säger att han är jättesnäll som försöker hjälpa men man får inte göra sånt utan mamma och börjar diska ur behållaren.

2 minuter senare kommer han dragandes på dammsugaren.

Mammahjärtat svämmar över och jag önskar stopp och väx fanns i ätbar form och funkade.

♡

Igår alltså...

23:06
Alfons kommer till vår säng och kryper ner.

03:11
Alfons vaknar och gråter och vill komma under mitt täcke?
Som att det satt fast eller han inte kunde själv.

05:18
Alfons vaknar och undrar vart hans "bedit" är... skriker sen att jag ska hämta den?
Gör det lite illvasst för att få sova en timme till tills klockan ringer.

En sån start på dagen.

Får komma till läkare efter jobbet 15.30
Går därifrån med världens hopplösaste känsla och tårarna sprutandes.
Vart inge klokare alls.
Nya prover tagna och vänta... vänta vänta vänta.
De va då fasen va man ska va känslig nu för tiden...

Vart en tidig kväll och sen morgon.
Vi ligger i sängen än och har sett Pippi.

Nu har ungen hämtat kläder från tvättställningen, kalsonger, strumpor, batman tshirt och snyggbyxor (jeans) och klätt på sig!
Hur ska detta intresse och bestämdhet sluta?
Vägrar mjuka byxor... lite knöligt på vintern under overall och så men men.
Underställ funkar ju hemma än så länge iaf, för de har ju pappan, värre på dagis för dit har man tydligen snyggbyxor!

Grattis Annor och farmor på namnsdagen.

I förrgår fyllde pappa 50 (OMG) och idag fyller mamma år, lite färre år men!
Jobbade, sen på Frösön och dinnerade med barnvakterna där och uppvaktade mamma lite i förväg då hon åkte hem imorse.

Fick åka hem utan unge för han skulle minsann stanna kvar.
Sånt heartbreaking moment när liten blir stor blir verklighet på riktigt...
Mammas lilla kille.
Att vakna av larmet och inte höra/ha hört små fötterna på det knakande golvet var ju lite märkligt... speciellt när vi inte gjorde nåt alls igår utan bara for hem!

Är i v 26 nu... tiden går fort ändå.
Känner mig sliten och grå och trött.
Men på tisdag ska jag till läkaren för att se vilken åtgärd som behövs åt dom alldeles för låga järnvärdena.
Jobbigt att hålla ögonen öppna stundvis...
Verkar ju ha nåt samband men framförallt för bebis skull.

Längtar efter min lilla mysiga storkille nu så jag nästan får ont i magen... han dyker väl upp om ett tag innan jag slutar eller så får jag hämta han, på marknad lät det som.
Oj vad vi ska kramas och pussas!
HörsHej.

bra start

Den här torsdan börjar ju toppen, nästan trisslottstoppen, haha.

Blanka papper på besiktningen och en höjning av SGIn av lönekontoret.
OMG.

Som sagt nästan trisslotts-läge på den här dagen!
Än så länge dvs... allt kan ju ändras!

Annars är jag tjock och trött.
Skitdåliga blodvärden så vi får se vad nästa steg är i det... förklarar ju en del iaf så de är ju skönt.

topp 3

Dom 3 värsta grejerna när man kör bil:

1. Folk som kör under hastighetsbegränsningen.

2. Folk som slår på helljuset innan man möts.

3. Folk som kör ut framför en utan att gasa upp till den hastighet som råder.

Drives me fucking crazy.

1. Stanna för faan hemma eller åk med nån om du är så jävla osäker istället för att ta med det ut på vägarna.
2. Är du så jävla mörkrädd att du riskerar nån annans säkerhet över din? Helst ska du väl ha 10 extraljus också så man inte ser nåt på en kvart.
3. Hur faan kan du ha så jävla bråttom att ge dig ut men inte bråttom nog att undvika att få en bilkö i röven?

Observera att detta är topp 3.

Jobbat helg och känner att det inte bara är tråkigt... det är jobbigt också... på riktigt.
Ska försöka komma ifrån nätterna så gott det går framöver... har ju ett tag kvar.
Hoppas man får gravpenning också.
Inget känns riktigt säkert med fk...

Idag har jag sovit en kortare stund och sen haft främmande för att vända tillbaka dygnet!
Tipptopp... Alfons fick komma hem från dagis och var helnöjd över bebisfrämmande!

Ja jösses.
Tänk att vi gör det här igen!
Ett nytt litet liv i vårat.
Underbart men lite läskigt... det är som att man vet vad man ska gruva sig för den här gången och därför känns det lite värre!

Näe nu ska jag sova. 

Om det går med karate-kid 1 i sängen och 2 i magen!

ZzZzZz.

+ -

Tror jag må börja med plus och minus med dagen så inte allt låter så jävla trist och negativt!

+
Igår kom lilleman på att han ville ha en mosterdag, helt själv fick han idén, Bobbo skulle "komma hit, leka leja, nögubbe, åka Bobbo bil", jag la på en lunch på fiket på byn så fick vi in bilåkat i ekvationen ;-)

Idag kom och även mostern, dock ej plusgraderna men istället fick vi ju åka snowracer, hjälp att bära ur bilen och parkera undan lite sommarsaker som traktorer och gungor osv, lilleman fick tolka snowracer och åka traktor med pappan och mata hästar, och sen luncha på fiket, varma mackor och våffla, rackarns så gött!
Sen hem in och "leka leja", thank god for PlayDoh ibland när mammans ork tryter.

-
Den förbannade munontan.
Räknat timmar tills jag får knapra Alvedon igen, och då tar det ju 30 min innan den verkar... ont att bara flina idag... men nu vänder det nog snart, eller hur!
Pyttoset som just uppstod när mannen kommer in 21.30 och inte har matlåda till morgondagens äventyr!

Världsliga problem...
Gonatt.

Åh fyttifaan vad ont jag har i munnen.
Är en rackarns visdomstand som bara kommit fram till hälften som tydligen tar andra halvan nu.
Svullet och smärtar nåt fruktansvärt.

Sovit som en kratta och tydligen snarkat som en skogshuggare...

Kan inte ens tugga på vänster sida så ont gör det.
Går med munnen öppen som en fågelholk för att inte trycka på svullnaden.

Blääää.
Munonta är bland det värsta...
Hoppas på mer sömn inatt så man kan funka på lediga dagar nu och ladda för jobbhelg... yeeey.

Känner mig som Lina i Emil i Lönneberga när hon går till smeden...

denna jävla jämställdhet

Jag blir så trött.

Visst faan är jämnställdhet i sig bra, men påtvingad sådan för att det ser bra ut för nån är ju förjävla märkligt.

Vad jag pratar om?

Jo den 3e "pappa-månaden".

Som pappan tvingas att ta ut själv, och inte får ge till mamman eller vem det nu är som kanske kunde använda den bättre.

Förbannade skitregering som inte är vald av mig att ta beslut i nåt.

Varför skulle det vara fel att kvinnan "tar på sig ett större ansvar" för sin familj om det är självvalt?

Kanske inte alla kvinnor är intresserad av att göra karriär?

Hur faan ska mannen amma barnet förslagsvis, om man valt att göra så?

Kanske mamman inte ens har ett jobb att gå till, och ska då heller inte få vara hemma med föräldrapeng, för att pappan måste, och samma sak tvärtom!

Det främjar väl inte jämställdheten jag antar att dom är ute efter att tvinga nån att göra nåt?

Jag har tyckt att det här ha varit ett förbannat dumt förslag ända sen det kom på tal.

Men förstås ännu mer nu när det drabbar oss...

För oss passar det inte bättre med att Johan tvingas ta ut 3 månaders ledigt, eller skiter i det.

Han är egen företagare och har helt andra möjligheter att vara hemma stunder på dagar och kvällar och inte missa nåt därför. än vad jag som anställd har.

Och som sagt amningen i sig kan ju bli ett problem...

Och ni som inte har barn tänker säkert, "det är väl bara spara och planera".

Men sanningen är att inte alla har möjligheten att göra så.

Vi har våra utgifter och gör inga större utsvävningar alls, men ändå behöver man ju en viss summa att bara klara sig på...

Och föräldrapengen blir man inte rik på, hur man är gör.

Skitsystem.

Alla dagar skulle vara jämnt fördelade men absolut inte låsta till nån förälder.

*morr*

yes sir

Omg jag åt mig till tvillingar igår!
Morot och pumpasoppa med vitlöksbröd, jaa jag kombinerade 2 förrätter, jag får göra så för jag äter ju för 2 som alla envisas med att säga!
Och pepparstek med pergratäng till huvudrätt, sjukt gott!
Efterrätt var inte ens att tänka på!
Förstår inte varför allt ska lägga sig i övre maghalvan numer? Som att det redan är fullt i nedre liksom, haha konstigt, får plats så mycket mindre nu ju.

Inte just nå avundsjuk på kollegorna som satt och sög på en Guinness och lite vin!
Båda mycket goda i väldigt små mängder och extremt sällan!

Sen vart det stros på maxi i min ensamhet och inköp av tomte-dräkt till lilleman och smoothie-ingredienser, sen hem.

Vakna 6 imorse av att min lilla kille kom och klättrade upp... trodde vi skulle sova den där ack så viktiga halvtimmen som var kvar innan väckarklockan ringde... men det tyckte inte han.
Maaackaaa mammaaaa.
Jajaja.
Så vi hann äta lite frukost tillsammans och göra en hallon banan mango och yoghurt smoothie som blev lite för tjock och bananig för min smak men vi halverar nästa gång så top notch!

Och nu jobb!
Btw så köpte jag min första julklapp igår, woop woop. Inte en dag för sent.

Tackåhej.

tjukk

Javisstetusan.
För er som missat och inte såg på instagram så är jag ju tjokk.
Så tjock så jag inte ser fötterna längre...
lär inte göra på ca 4 månader heller!
Åååh va kuuul hur mår jag?
Om folk pratar om rosa-moln-graviditeter så jag har inte en svart, inte en vit, men definitivt en grå-moln-graviditet.

Sjupp. Så är det.

Fullt ös på jobb från torsdag så vi provar så.
Ska först avnjuta en betald middag med kollegorna imorn!
Eftersom det är allt jag mår bra av, att äta och den korta stunden efter jag precis ätit så längtar jag verkligen. Det bästa som finns är ju att slippa laga mat och bara få äta!
Mmm mmm mmm. Sir Winston here we come!

Annars då?
Alfons växer och blir stor alldeles för fort.
"Elka schån" om ungefär allt just nu!
Och pippi-galen. Både svt-playar och spelar på nya surfplattan...
Halvångrar redan köpet då jag känner att den kommer framkalla konflikter bra nog.
Men än så länge går det bra och funkar lärande iaf.

I helgen ska vi åka hemöver och umgås.
Mysigt... få maten lagad och bara vara sådär tjock som jag är just nu :)

Adios.

hjärtsmält

Min trotsiga lilla monsterunge.
Började gäspa redan vid 18 ikväll men höll ut till 19.45
Efter ett smärre slagsmål (han som utdelar slag och sparkar för tillfället, vad gör man åt sånt, inget tycks funka?) och en tvångs-påtagning av pyjamas så somnade han i min famn!(!!!!!!!!!)

När hände det sist?
Omg så mysigt att båda fötterna fick somna och vakna innan jag motvilligt bar han till sin säng.
Myyyysigare?

Annars är han ju förbannat söt och charmig.
Frågar "de för mamman? till typ allt, från varför det blir mörkt till varför jag måste jobba eller varför nåt är slut hemma eller varför nån ser ut så eller gör så.

Säger även "min elka schån" om det är nåt riktigt gött, ätbart.
Han älskar tex glööt, (salt)lak(r)it(s), (o)liver, tacot och "mango-flukt"=proviva mango som man tydligen inte kan dricka utan att sjunga "maaangoflukt" upprepade gånger.

Jag saknar han när han sover men är så glad åt den lilla stund mellan hans och min egen läggning på samma gång.

igenkänningsfaktor hög

20 tecken på att du är mamma:

1. Du använder baby-våtservetter till att torka upp allt möjligt.

 

 

2. Att gå till affären ensam känns som semester.

 

 

3. Du låser in dig på toaletten och låtsas ha diarré för att få vara i fred en liten stund.

 

 

4. En 15 minuter lång dusch med badrumsdörren låst känns som att vara på spa.

 

 

5. Du kan laga mat, amma, prata i telefon och tjata på de äldre barnen samtidigt – utan att för den sakens skull missa din favorit-tv-serie.

 

 

6. “Happy hour” för dig är timmen mellan att du lägger dina barn och du själv får gå till sängs.

 

 

7. Du tvättar samma tvätthög tre dagar i rad, eftersom du hela tiden glömmer att torka den.

 

 

8. Du kan höra en nysning på kilometers avstånd.

 

 

9. Du har hellre 40 graders feber själv än ser dina barn lida av det.

 

 

10. Du inser att du sitter och tittar på Barnkanalen, trots att dina barn somnade för en halvtimme sedan.

 

 

11. Du räknar ett glas vin som frukt.

 

12. En utekväll med alkohol kräver mer återhämtning än en mindre operation.

 

 

13. Du delar in fysisk smärta i tre kategorier: Smärta, olidlig smärta och smärtan av att kliva på Lego.

 

 

14. Du går hellre och lägger dig än har sex.

 

 

15. Du får mer gjort på sju minuter än vad de flesta hinner med under en hel dag.

 

 

16. Du har en hemlig chokladgömma eftersom du är trött på att dela med dig.

 

 

17. Du är inställd på att köra samma bil i många år till eftersom du a) inte har råd att byta och b) omöjligt kan få bort allt mjölkstänk och glitter från klädseln.

 

 

18. Att borsta tänderna innan du går och lägger dig känns som en stor bedrift.

 

19. Du förstår hur det är att vara i himlen och helvetet samtidigt.

 

20. Att kissa inför publik är bara en del av vardagen

Ensam är stark sägs det.
Tror inte jag håller med om det alls.

Blir det så att bara för att nån är stark så är det på nåt vis ok att "lämna den ensam"?

För att den klarar sig alltid ändå?

Jag är en stark människa men det värsta jag vet är att känna mig ensam.
Det gör mig svag och ledsen.
Eller att jag ger och inte får tillbaka.
Eller att det jag gör i slutändan inte har nån betydelse, glöms eller bara inte uppskattas för att jag inte förväntar mig nåt tillbaka.

Och värre blir det när man hör och ser andra få tid och kärlek och då undrar man ju om man verkligen är den man tror själv att man är, mot andra fram för allt.

Som en tonåring som inte hittat sin plats i livet. Märklig känsla.

Jag är stark och klarar mig själv men jag vill aldrig nånsin känna mig ensam eller som att jag är överflödig/onödig/ouppskattad, det gör mig svag och liten.

monster

Ibland flyttar det in ett monster hos oss.
Ikväll gjorde det det.
Ett för-sjukt-för-att-göra-nåt-men-för-frisk-för-att-göra-inget-monster.
Febern var borta imorse och ersattes med snoflA.

Följde med pappan ut på en liten matningstur och rensa lite i verkstan en sväng efter middan.
In, fika, pyjamas, mysa, läsa, gonatt.
30 min senare är det fortfarande ett jäkla oliv inne på rummet, smyger dit men möts i dörren av ett "näe mamman inte komma in" inser ganska snabbt att nåt därmed är galet.
Hittar en halväten och ur-riven bok på golvet... man undrar ju då hur hjärnan på de små liven funkar?
Varför äta och riva ur en bok man dessutom gillar?
Kl är då ca 20.00
Börja om, lägga, utan bok, släckt lampa, dörr på trekvart, pussnatt.
Spark.
Spark.
Spark.
Suck.
Spark.
Uppe igen.
Får se till reklamen.
Börja om, lägga, pussnatt.
Spark.
Spark.
Duns.
Spark.
Spark.
Tittar in... hela sängens innehåll på golvet.
Lugna.
Börja om, bädda, lägga, pussnatt.
Spark.
Tillsägning.
Spark.
Tillsägning.
Spark.
Tillsägning.
Skrik.
Gråt.
Hosta tills man spyr fast sväljer ner igen.
Arg.
Lugna.
Börja om, lägga, pussnatt.
Gråt.
Spark.
Duns.
Arg.
Tittar in, hela sängens innehåll på golvet.
Lugna.
Börja om, bädda, lägga, pussnatt, gråt.
"Mamma ligga här."
Mamma ligger en stund.
Kl är nu 23, monstret gick hem ca 22.30 och kvar ligger min älskade, trotsiga, omöjliga, envisa, vackra onge.

Pmöte imorgon.
Hörs hej.

bubbla

Man kan ju leva i olika bubblor... tex nyfödd-bubbla osv...

Min bubbla är att vara totalt ofokuserad, en dag i taget och knappt det, röra till det, ingen ordning, lite ork osv osv osv.
Sjukt frustrerande. Sjuuukt frustrerande.
Speciellt för min omgivning skulle jag kunna tänka mig.

Ja jösses vilken cirkus.

Jobbade natt i helgen, sen hem igår morse för att fortsätta hemma med en febertus som fick feber redan på söndag eftermiddag.
Vi hade en riktigt seg dag halvt vakna halvt sovande... får så ont i hela kroppen när jag inte får sova riktigt.

Så kan det gå och här sitter vi nu fortfarande med feber.
Lilleman har nog aldrig haft feber mer än  halv dag tror jag tidigare så det här är ju inge vidare...

fyyy faaan

Vad jag ska sova inatt!
Jag njuter oftast av att sova hemma, i vår säng med en liten rullandes och snurrandes och mysandes om vartannat, men inatt ligger jag ensam i en hotellsäng och ingen som kan väcka mig!
Förutom kissnödigheter eller annat sattyg förstås...

Haft en heldag här i Åre med diskussioner och träffat massor med andra assistenter och insett att vi har lika många likheter som olikheter i våra arbeten. Fascinerande!

Avnjutit lunch och middag i lugn och ro och hunnit bada på badet här helt för mig själv i princip, sånär som på en halvfull byggare och en tysk turist som var surrsjuka!
Avvek först av alla ilväll för jag kände för att ligga på rummet och bara vara...
Och givetvis ladda för frukosten, bästa med allt ju!

Imorn har vi mer att planera och diskutera innan tåget hemåt går vid 15.
Slut på vardagslyxet!

Men vilket lyx att få vara med på nåt sånt här via jobbet. Guld värt!
Min första gång så det var på tiden!

Gonatt, bacon och äggröra kallar på mig!

läggning

Från en liten släkt-bebis-säng till vanlig spjälsäng, som blev sänkt och sen flyttade med upp hit och stannade så, men efter ett bra tag lärde han sig att klättra ur så vi tog bort sidan!
Men hela tiden har liksom gavlarna "skramlat" i sina spår så fort han vänt sig eller rört sig, vilket är konstant, och han har vaknat och kommit till vår säng, och fortsatt rört sig... gaaah...

I sommar har vi verkligen fuskat och gått och lagt oss tillsammans i vår säng istället, blev så efter han var sjuk och jag ville sova bredvid han, och det var inge kul att försöka bryta... gick ibland.

Men så fick han en storkille säng nån gång i slutet på sommaren, som några barn i hans släkt på pappans sida haft, och så fort mamman orkade ta tag i läggningen igen och inte behövde gå och lägga sig samma tid som sin 2 åriga son, så går allt sen en stund tillbaka så rackarns smidigt... först ett tag så låg vi i samma säng och mös tills han somnade, men nu går det att lägga och säga gonatt och återgå till vad man nu gjorde innan eller behöver göra eller ännu bättre inte behöver göra nåt alls!

Och den stora killen är sen några dagar vällingfri, *peppar peppar* så funkade det med att låta burken ta slut och visa och säga att den är slut.
Ibland säger han "köpa ny mon mamma" men så säger man att vi kan ju fika nåt istället för du är ju storkille nu så blir han alldeles stolt och glömmer vällingen!
Omg vilken lättsam, smart, underbar och duktig liten kille vi välsignats med!

Sooom visserligen nu för tiden retar gallfebern på mest mig med sin trots och gränsprövning. Men det sitter mest hos mig som fattas ork och tålamod, tillfälligt och övergående som allt annat! 

Gokväll.

imorn

Som min son säger om allt som måste göras, imorn!
Han är för söt.

Men imorn iaf så tänkte jag att allt skulle ske ;-)
Jag ska vara pigg och glad och piffig och snygg!
Morgonen visar hur dagen blir.
Men på kalas ska vi.

Idag har varit halvslö och sen full fart till helslö nu...
Dammsugit, skurat och lagat köttgryta som för övrigt blev skitgod.
Jag tycker om grytor mer än min sambo men jag tror jag ska börja laga mer av dom!

Igår kom brorsan ända hit med en möbel till hallen, som var slut här i Östersund men fanns i Sundsvall, men som rätt snabbt visade sig, på en skitstor bild på framsidan av kartongen, att det var fel möbel.
Brorsan visste ju inte vad jag köpt så han hade ju inte gjort nåt fel men dom som jobbar på butiken kan man ju tycka ska se skillnad på ett smalt högt avlastningsbord mot ett stort brett vardagsrumsbord?
Morr sa jag då. Dubbelmorr.

Idag fyller världens bästa stortjej år!
Grattis på födelsedagen!
Och även Nogga som sen 11 år tillbaka fått stå lite i bakgrunden men ändå lika mycket födelsedagsbarn, grattis Gogga!

Gokväll.

Ni vet när man vill massor, verkligen vill och är sugen på att tex baka och städa och få ordning osv...
Men så bara går det inte.
Som nån slags blockering av nåt slag... den fysiska orken som inte finns och så bara blir det inte.
Sjukt frustrerande... sjukt ledsamt... och sjukt olikt...
Vill bara säga åt mig själv att skärpa mig och rycka upp mig, nyss.
Men det går bara inte som sagt.
Tur det är övergående!

Ska se vad vi orkar med idag då.
Äta... vila... äta... vila... äta...

"bedit"

Lilleman har ett nytt intresse, eller ja de har iaf tagit över helt som det verkar...
Han har ju iofs alltid varit bebis-intreesserad men nu är det ännu mer!
Varje dag pratar han om "bedit"arna på dagis, som bor på Älgarna (storbarnsavdelningen) och han verkligen längtar dit och få leka... docka får man då rakt inte säga då rättar han en med "bedit mammaN".
Besvikelsen nu ett par dagar då det varit finväder så dom gått ut mest direkt vi kommit har varit total... för ute har man inga bebisar.

Men ikväll, då har han fått låna HEM en "bedit" från mosterBobbo.
Stolt visade han upp den för en måttligt road pappa ;-)
Han döpte han/hon ca 5 gånger i bilen hem, Kalle, Tobbe, Tina, Pippi & Annika, men väl hemma var det bara hon.

Lite besviken då "bediten" inte hade "jamas, blöja lika du mammaN" när dom skulle gå och lägga sig men det gick ändå!
Nu sover han gott med armarna över den.

Vi har absolut inte förbjudit dockor eller så men intresset har aldrig funnits och han har 1000 gånger hellre lekt med traktorer/fordon osv, men nu är det tur att det snart är jul så får han önska sig en egen "bedit" om han vill :-)

Det var en dag då jag skulle skriva ett blogginlägg.
Men jag glömde visst bort det och nu har jag inget att skriva om längre?

Ska köpa syltsocker och koka lite lingon sen... lagom till perbullarna idag...
Så roligt har vi. Yippie.

No good day today.
Men lite igår och kanske imorn :-)
Hoppet! ☆

vsm

Jag är just nu Världens Sämsta Mamma.
Noll ork. Noll tålamod. Noll kommunikation. Noll fokus.

Jag har hört min egen röst ibland de senaste 2 veckorna och önskar jag kunde slå mig själv halvhårt på kinden och påminna mig själv om att att min lilla kille inte ens är 2.5 år och är snäll och duktig som få... att det är hos mig tålamod och ork fattas och det inte ska gå ut över han.

Fast han just nu testar gränser som aldrig för i sin lilla 2 år trots och dessutom verkat gått under 20 stegar och sett 6 svarta katter mm.
Vi är numer en fönsterlampa kort och även en stor ljuslykta... vilket i sig inte är hela världen... men båda stog på ställen han varken brukar eller bör vara på så lite ledsamt blir det ju...
Kan ju dock inte klandra han för att ha fått min otur kombimerat med min klumpighet!

Mammas hjärta... vad jag älskar dig!
Nu myser vi, eller ja, liten vart trött och ledsen och somnade och jag, jag njuter!

tbt

Alla kör throw back thursday... så jag kör en tisdag jag då!

Älskar när nån letar sig tillbaka bland mina gamla inlägg!
För jag ser dom 4 mest visade/dag.
Och just idag är det tbt till nyfödd liten och amningshjärna (som nån btw googlat och fått upp mitt inlägg via) osv.
Rolig throw back läsning!

Han blir ju så stor... önskar att han inte skulle ha så bråttom och vara min bebis lite längre... fast samtidigt så är ju varje dag roligare än den förra på olika sätt och vis.
Märkligt...

Akupunktur&akupressur.
Hittepå om man frågat mig för säg... 3 månader sen?
Nu? Vi ger det en chans... allt får en chans...

Gonatt.

höstdepp

Man skulle kunna tro att jag lider av nån slags höstdepp!
Men så är icke fallet.
Jag och kroppen är bara inte riktigt överens... mår inte bra alls... men det är ju övergående som så mycket annat...

Jobbar och jobbar känns det som men inte mer än nån annan egentligen...

Liten skit växer ur kläder och kläcker ur sig så roliga saker så fort så fort.
Ikväll skulle han "batta ifjed mamma" jaja tänkte jag, "jopaj" säger han och drar igen badrumsdörren, ropar rätt snabbt att han är klaaar och driver sen i backen från toaletten? Framlänges, raklång?
Men kan ju inte hålla sig för skratt...
"Aldri live" säger han vid helt rätt tillfällen och även "faktit/faktit inte" oftast med ett mammaN på slutet.
"Jö du mammaN"?

Söta lilla unge väx aldrig ifrån mig.
♡

livet just nu

... känns rätt inrutat.
Sova äta jobba äta sova.

Vet inte om det skulle hjälpa med nåt att se fram emot ens...

Har lyckats klämma in en bästa-vän-kväll också. Välbehövd.

Jag är lycklig!
Men ack så trött och sliten... ujujuj.

Försöker lista upp saker som behöver göras eller köpas osv för att få igång hjärnverksamheten men vi är på off-mode just nu...

Tur mina grabbar underlättar branog!

Höst vart det.

valt och skänkt

Jag har valt att inte se dessa hemska bilder som cirkulerar nu, och har lyckats ganska bra får man väl säga...
Mitt (mamma)hjärta klarar inte att hålla ihop och jag önskar att ingen nånsin skulle behöva se en död 3 åring oavsett orsak, tid eller plats.

Jag behöver heller inte se dom för att vakna, utan skänker ändå...

Så igen, nog med att lägga energi på att skuldlägga och klanka ner på varandra, gör nåt istället för att sitt på facebook osv och ha åsikter.
Alla har inte bekräftelsebehovet att berätta att dom skänker pengar heller så man vet ju faktiskt inte mer än man vet.

Man önskar ju att man var gjord av pengar eller hade makt att göra mer på annat vis...
#vigörvadvikan

Vidriga värld.
Strax ska jag åka hem och hålla om min lilla kille, lukta han i håret och bara njuta av att han finns med mig och vi lever väl.
Inte alla som får göra det... av miljoner olika anledningar... hemska tanke...

politik

Men alltså världen?
Övriga partier är så jävla upptagna med att "inte gynna" SD och ska bara göra tvärtom det dom säger att det inte hjälper en jävel istället?

Döda 3 åringar och vidriga bilder på löpsedlar och tidningar, inte förrän man ser det blir det sant.

Vi kan inte ta emot alla så är det, men vi tar ju just nu emot fler än vi verkar kunna ta hand om, om man frågar flyktingarna själv.
Och som med allt gäller det ju inte alla, säkert lika många är överlyckliga att ha kommit hit och vill stanna men då undrar jag varför tar dom med sig det dom flyr ifrån hit?
Varför inte ta chansen att starta om helt och leva som vi gör vilket i min meningen är ganska fridfullt och harmoniskt egentligen? Även där med undantag givetvis...

Skit i politiken, men vad händer i världen?
Vad är det för fel på alla idioter som ser det som en chans att tjäna pengar på att hyra ut en skrubb åt dom att bo i för hutlösa pengar eller sätta dom i en bil/båt eller vad det nu är för flyktväg?
Vart är samvetet?

Varför hör man bara om all skit och varför fokuseras det så jävla mycket på att jobba mot varandra och dömma varandra istället för att bara hjälpa?

Människor äcklar mig.

ojojoj

Jobbhelg.

24 timmar på 2 dagar.

Hann pussa på lilleman och kasta åt han en yoghurt innan jag for och kanske hinner pussa på han och läsa en bok tillsammans innan han somnar...

Inte coolt för fem öre. Jag hatar dessa dag-helger.

Annars då?

Mjo men förkyld och allmänt tussig känns det som
Ofokuserad glömmer och allmänt slö... underbart!

Lilleman har en trotsperiod, skriker rakt ut när han inte får som han vill eller man säger nej, gråter och skriker neeej, man får inte röra eller prata med han... mycket tid på sitt rum blir det för där får man skrika ifrån sig... man får ju givetvis vara arg och ledsen överallt, men inte skrika.

Roligt med barn ju!

Det går oftast avleda ganska snabbt, eller så till slut så är han bara så ledsen att han behöver tröst och kommer till en iaf...

Testar gränser branog!

Pratar ju än mer nu om möjligt.

Pratar om vädret varje morgon, "näe mamma jegnaj, näe ovädej, eller ånej mamma jegnaj föntje, ovädej", "åka läcke luing, hårt"= åka 6 hjuling och gasa hårt, kom en ny kalv häromdan "häppa kavven" = hämta kalven, vi gillar att "myyta och putt" = mysa och puss, "jogitt, jonej, schiiin, bläpple, kettupp, schaff, gubben" = yoghurt, makaroner, apelsin, äpple, ketchup, saft, jordgubbe, "bälo-blitt" = låter som bära UllaBritt men betyder päronsplit!

Kallar fortfarande sig själv för du, eller Affon, pappa Jovan och mamma Tina.

Kan resten av släkt och vänners namn också om man frågar!

Ja jösses vilken söt unge, 90% av tiden är ju underbar!

Den 16e augusti kom Hollywood till Boda!

I form av glamourösa galagäster, filmkaraktärer och barndomshjältar!

Stressad som jag blir i att försöka få alla att vara nöjda och ha det bra så gick första halvan av kvällen bara åt till det, men så fort tårtan och kaffet var intaget så kunde jag umgås lite mer iaf!

Hoppas alla hade en lika trevlig kväll som jag, lugn och trivsam kväll i massa favoriters sällskap bara.

Galna foton i fotohörnan och minnen för livet!

God mat och dryck och en anledning att samlas!

Ni som inte kunde komma missade nåt, helt klart! Saker händer och planer stämmer bara inte ibland men klart man blir besviken det tänker jag inte ljuga om... fast ändå hade jag dom flesta där så jag klagar absolut inte!

Helgen efter var jag och en granne med i Matstafetten Lit!
Vi fick förrätt och gjorde Boda-tapas hemma hos mig!
Tror aldrig hemmet varit så skinande rent och undanplockat, haha!
Riktigt trevligt, spännande att träffa nya människor och god mat förstås.

Vi fick pasta med kräftsås och vitlöksbröd till huvudrätt och keylime-pie till efterrätt!


Var ganska skönt att pusta ut efteråt.

Augusti var en hektiskt månad och det kändes skönt att det inte var fler saker planerade nu på ett tag!



Trevlig helg era lediga jävlar.

Puss

omfg

Oh
My
Fucking
God

Jag trodde aldrig jag skulle bli så här gammal!!!
Skulle ju vara 21 för alltid?
Märkligt.
Vilken stor skillnad det är på att säga 29 & 30 år.

Faaast får man börja dagen som jag så ska man väl inte klaga!
Mysväckt med gubben på sängkanten och storkillen som myser på mitt huvud, en blombukett, ett banzaiträd, en "Queen of fucking everything"-sten och ett kort med "Tina 25 år" på kuvertet!
Önsketänkande från mannens sida men det hade ju inte skadat!

Jobbar och sen ska jag få gå på Brunkullan och äta med hela stora familjen, alla samlade, mina föräldrar och syskon och även Johans :-)
Det känns så skönt att slippa stöka nåt alls just idag! ♡

tillbaka till verkligheten

Jahopp.
I måndags började vi vardagen igen.
Lite motsträvigt ställde vi klockan och klev upp 6!!!
Eller jag iaf. Packade iordning alla tvättade dagis-kläder och gjorde mig själv startklar innan jag väckte lilleman.
Han klev in på dagis, där han var först på plats, och började leka direkt, som att vi inte ens varit lediga en månad!
Skönt för mammahjärtat som plötsligt var ute i väldigt god tid då jag förberett mig på det värsta, dvs gråt och vägra släppa mammas famn.
Det var rätt fröken också just den här morgonen, alla fröknar gillar vi ju men på vägen dit pratade han om just henne så att hon då var där vart ju en superhit!

Alltså jag gillar vardag och rutiner och allt vad det innebär, då funkar jag bäst, med lite regler som håller en på rälsen liksom...
men det är ju inte så kul att gå tillbaka till jobbet efter en månads frihet/sena kvällar/sovmornar/mittidan vilor/osv osv.
Och så rackarns trött jag är då?
Kvällar gärna runt 9 som den pensionär jag snart blir!

Ja tänka sig att man ska fylla 30.
Inte imorn men nästa fredag.
Kunde jag aldrig tro... att det var så nära alltså!
Har önskat mig av mina familjer att dom möter mig på restaurang och kostar på oss en middag där istället för att man ska behöva springa runt och stöka massor och inte hinna träffa alla... jobbar dessutom till 15.35 så...
Det blir väl ändå dan efter då det blir ett litet vän-kalas, men jag har ju lejt hjälp så det ska nog gå bra det!
Längtar ju efter att få umgås med alla mina nära! Orsaken är värd att få samlas!

Jag ligger ju som ni förstår redan i sängen.
Med en utslagen namnsdagskille som spenderat dagen utan blöja, med sina maj-polare och utan att sova lunch!
Toppen ledig dag!
Såna gillar vi!

Gonatt min skatt.

sommarlov

Semestern lider mot sitt slut.
Det har inte varit sommar många dagar här hemma men vi har gjort det till ett äventyr ändå!
Eskilstuna, Jamtli, Zoo, tivoli och massa små utflykter, lika väl som vi bara varit hemma och myst i regnet, åkt hjuling och busat massor!
Ätit gott och inte brytt oss om tider nåt speciellt.
Tränat blöjfritt och utan vila vissa dagar som en riktig storkille!

Tiden går så äckligt fort och samtidigt som alla framsteg har sin charm och allt blir roligare så vill man ju bara stanna tiden!
Min lilla bebis som blir så stor och utvecklas dagligen. Skrämmande.

Vi har ju också hunnit med tre 30års kalas och massa andra firanden med vänner både tillsammans och isär.
Det har varit en intensiv juli månad men ack så rolig på alla de vis!

Nu försöker vi ramla tillbaka lite i rutiner och tider men det tar emot!
Blodpudding och kväll kl 19ish
vs
grillat, glass och kväll runt 22.

Jag är trött så tidig kväll får det bli!
GodNatt min skatt.

jag

Jag är hård och "kaxig" på utsidan men mjuk på insidan.

Jag är vass, kantig, har svar på tal och biter alltid tillbaka.

Jag älskar med varenda millimeter av mina 171 cm långa kropp.

Jag säger vad jag tycker eller håller käften.

Jag sätter alltid andra före mig själv.

Jag försöker alltid vara glad... och rolig av nån anledning.

Jag tänker aldrig före jag talar.

Jag planerar och tänker ut varenda steg i allt jag gör och ska göra i förväg.

Jag vill alltid ha nåt att se fram emot, stort som litet.

Jag ställer alltid upp och stökar om hela mitt liv om det kan hjälpa nån jag älskar.

Jag tycker inte att jag är ful men heller inte fin, och anstränger mig sällan för att vara det.

Jag blir sällan arg men när jag blir det vill man inte stå i vägen.

Jag kan, eller provar iaf att göra det mesta själv och ber ytterst, näst intill aldrig, om hjälp.

Jag bryr mig inte det minsta om vad folk tycker om mig, men det mesta om vad mina nära tycker.

Jag anser att livet består av val, inte slump.

Jag försöker alltid underlätta för alla i min närhet, och hatar att känna mig i vägen.

Jag är realist, inte att förväxla med pessimist.

Jag är tuff som en grabb men känslig som en tjej, dålig kombo.

Jag behandlar inte andra som dom förtjänar, utan som dom behandlar mig.

Jag är ganska smart och har lätt att lära, men otroligt ofokuserad.

Jag känner många men få känner mig, dvs många bekanta men få vänner.

Jag är otroligt lat, men har sjukt hög arbetsmoral.

Jag är jag.

Det är jag för mig.

Men vem är jag för dig?

kalas

Har ju varit på kalas 2 helger i rad nu.
Mycket trevliga båda 2 och med helt olika promillehalt och sinnesstämning.

Känner just nu vad ovärt det ändå är att dricka... 1 - 2 - 3 glas och ett litet rus är okej, det är ju kul och värt det dagen efter.

Men att dricka utan gräns och tro för stunden att man är odödlig är inte det.
Att klämma ihop varenda känsla man håller inom sig vanligtvis och släppa lös inom loppet av ett par timmar, helst samtidigt, är inte heller värt det.
Inte heller att oroa sig för vem man surrat ihjäl eller vem man irriterat med sin överdrivna glädje och framfusighet.

Så är det ju givetvis inte för alla men absolut för mig.
Jag och fest är oftast inte en bra kombo... dricka och umgås fine, och det kan jag hålla mig till, men att gå in för fest slutar ofta i ovanstående funderingar.
Bit ihop-bit ihop-bit ihop-BRAK.

Och det är bara början på juni, hela sommaren kvar och massor med fest återstår.
Och jag kommer garanterat trilla dit igen för det är ju så rackarns kul där och då, men förhoppningen är ju att slippa dagen/dagarna efter helt enkelt.

Jag är så mycket hellre pigg och kan ta vara på dagen med min älskade onge...
inte ligga och vara självförvållat "sjuk".
Men det är jag det och dömer ingen som känner olikt... har ju provat nu och känner så så.

Hej hallå dagboken.
Här är jag igen...
Inte för att jag egentligen saknat det men jag tror det är nyttigt, för mig!
Att skriva har alltid varit mitt utlopp.

Barnet sover och herrn är ute och jobbar.
Precis som sommaren kommer se ut så jag känner inte att jag tar tid från nån annan heller.

Pausen har gett mig närvaro precis som önskat så det här kommer inte bli som "förut" när man kände nåt tvång för att skriva för nån annan eller behålla läsare...
Instagrammat för andra gången på 10 v också men jag loggade ut igen.
Vi får väl se hur det blir med det men jag vill inte ha nå aviseringar och åter falla i beroendet att titta så fort det händer nåt eller se vad alla gör 24/7.
Fotar lite mindre därför också men jag får ju uppleva sakerna 100% då istället för med ena ögat genom skärmen och får ändå till kort när jag vill.
Win win!

Livet rusar på i sjuk takt.
Syns på den lilla mannen som utvecklas så man inte hinner med... samtidigt som tiden för en annan verkar stå stilla ibland!

Känslan av att sitta fast är fortfarande befintlig men jag börjar inse att det är både mänskligt men också bara sån jag är.
Vill ha nåt att se fram emot, sikta mot, sträva mot, utvecklas och lära mig.
Och det gör jag inte just nu, utan jag får följa den mest fantastiska lilla människa jag nånsin träffat i hans utveckling istället! Stolt mama här!

Känner mig dock bara som en mamma tror det är en del i "problemet"...
Men det ger sig nog och ändras snart!
Jag älskar att vara mamma så!

Nej nu ska jag snusa ner mig bakom en sovandes underbar liten kille och bara mysa en stund innan ögonen stängs.

Imorn vankas det 30års kalas hos min äldsta vän, längtar! ♡

livet

Livet alltså...
Vad mycket som händer... och ibland inte.

För mig just nu är det kurvigt... skarpa kurvor som kommer plötsligt...
Det gör allt lite svårare... lite svårare att hantera, lite svårare att ta in, lite svårare att komma förbi, lite svårare att förstå.
Det gör mig tom, likgiltig, trött, sur, obegriplig... med mera...
Inte hela tiden... men mer än vanligt...


Jag funderar och tänker... sönder saker och situationer...
Framtid, dåtid, nutid.


Jag saknar trygghet i livet just nu... iaf tryggheten jag behöver.
Och det som gör det ännu svårare är att jag inte vet vad det innebär.
För jag har hem, familj och jobb mm... så att sätta ord på det känns långt bort.


Så jag har tänkt att jag ska koppla ifrån allt en stund.
Får perspektiv på saker och ting, närvaro i mitt eget liv och kanske få fram vad det är som felar... för nåt är det uppenbarligen...
Så jag har loggat ut från instagram, snapchat och tänker inte varken läsa eller skriva blogg på ett tag... vad det ska hjälpa återstår att se...


Jag hoppas ju att det innebär med irl kontakt med nära och kära och att det i sig är en hjälp...
Hörs hej.

förväntansfull

Har en sjukt spänd och förväntansfull son just nu!
Vi ska ju åka till mamma/momma idag.
Möta syster/moster från Eskilstuna som fyllt år och mysa lite! 
Och vi ska ju åka tåg!!!
Ungen är lyrisk!
Packat en ryggsäck och är redo!
Kul att se och man rycks ju med själv som ett barn!

Så nu längtar vi till kl 1 och hoppas inte vädret ställer till nåt!!!

♡

helg

Ujujuj.
Gårdagen var vi medbjudna med bästa vänner att åka nånstans, 8.20 med en snowracer från Brunflo.

Hamnade i Klövsjö på friluftsdag med Lowas skola.
Toppen från början till slut!
Grabbarna sjutsade varandra på snowracer och spatserade runt tillsammans och isär.
Vi åt och fikade och susade ner för backar på en och samma snowracer.
Dom sov rätt skönt i bilen på vägen hem!!

Alfons gjorde ju morgon 5.15 och höll sig ändå vaken och på bra humör till 15!
Köpte med oss McD hem, 30 minuters väntan och ett blöjläckage på mammans höft senare var vi på väg hem iaf!
Skulle lägga mig med Alfons tills han somnat men vaknade påklädd 06.20 imorse istället. Fantastiskt.

Haft en utedag idag både före och efter lunch... och en powernap på 2,5 timmar med lillhjärtat inför jobbnatten...
Fick middag hos svärmor också. Lyx.

Och nu sitter man här... många tankar hinner snurra och jag önskar mig till Sollefteå för tillfället.

ångest

Åååh vad jag avskyr det ordet.
Eller den känslan... men oftare tänker jag ångest än känner ångest...

Saker just nu som framkallar ångest:
Semester - att inte ha tillräckligt med dagar för att vara ledig så länge som man vill.
Hade potten varit full så hade vi ju iaf haft 5 veckor.
Hade jag haft föräldradagar kvar så hade vi kunnat vara ledig ännu längre.
Har 9 dagar att spela på... sen obetald och det har man ju inte råd att vara speciellt länge.

Gifter - ja det finns ju överallt. Tror ingen medvetet väljer att tillföra gifter i sin vardag men det finns i typ allt och det är lättare sagt än gjort att vara giftfri.
Haft föräldramöte på dagis och dom tänker bli mer medvetna där, tänka på inköp och sortera bort lite leksaker osv.
Och det är helt rätt.
Jag väljer ju gärna ekologisk mat när ekonomin tillåter... ungefär så långt har vi iaf kommit.
Meeen jag använder schampo, deo, parfym, plastbestick, teflon-stekpanna, osv...

Jag mottager gärna tips och idéer om hur man kan minska där jag tillåts själv anse det möjligt och att jag faktiskt vill... men nåt jag avskyr är när folk prackar på en och får en att känna sig dålig, iaf sämre än dom, och att man gör fel.
Allt jämfört med dom själva som låter så duktiga och perfekta.

Att trycka ner andra för att känna sig bättre själv är ett fenomen jag aldrig kommer förstå

Tid - att känna att tiden inte räcker. Att vara otillräcklig. Jag hinner inte med. Och det får mig att må dåligt på riktigt.
Jag vill träffa så många, göra så mycket och ändå bara vara hemma och vara med min lilla familj.
Kvalitet för mig är att få spendera tiden med folk jag tycker om...

Och appropå det så börjar folk trilla av mitt livs-tåg... folk som inte bryr sig uppenbarligen... vilket i sig resulterar i mer tid till folk som faktiskt gör det!
Det är så tydligt när man träffar folk som inte bryr sig när du pratar eller vad du pratar om, som man på olika vis "tvingas" ihop med av olika anledningar, som du aldrig hör ifrån annars mer än ytligt och utåt.

Sakta men säkert ramlar livet på sitt spår igen med massor av vagnar av olika slag men alla fyllda med kvalitet.
Jag längtar efter att få känna mig lättsamt lycklig igen... tunga tider.

två år

Igår var en jobbig årsdag att tänka på.
Fick dock skingra tankarna genom att spendera den med familj... söta lilla farfar som är så klen, farmor och mina syskon... plus min egen lilla familj och en morfar som kom en stund innan vi skulle åka hem.

Det är så grymt härligt att se människor som betyder så mycket vara stolt över nåt som man gjort... Alfons givetvis.
Det finaste och bästa jag nånsin gjort.
Och dom trivs i varandras sällskap så fort  blygheten släppt.
Vi fikade och läste och busade och åt pizza och umgicks.

Åkte bil när lilleman skulle sova så det gick som smort.
Men i en mörk tyst bil på vägen hem kom ju verkligheten ikapp... åt alla håll.
Jens. Farfar. Livet. Framtiden.
Ibland vill jag bara stänga av hjärnan och allt som snurrar... vila lite ifrån tankar och funderingar, förväntningar och förhoppningar.

Jag är tom på ork och känslor.
Känner mig numb... avdomnad låter inte lika bra... men det är väl så...
Skulle behöva fylla på lite av allt.
Lite extra kärlek i alla former.
Ska försöka få till några dejter så kanske det löser sig.

Tackåhej.

woop woop

Trots hjärtevärk, livskris och omotivation så blir man ju dagar som denna på riktigt bra humör!

Solen skiner och vi har varit ute och lämnat in trasiga smycken så jag kan få tillbaka dom hela och återgå till att ha dom på mig 24/7.
Underbart väder ju!
Beställde en jacka i söndags och nu fick jag sms om att det finns att hämta på Ica!
Fick en vision om vad jag ville ha för jacka just nu och dra på trissor så fann jag den,  precis som jag ville ha, skräll!

Önskar jag hade tagit på mig ett ansikte och iaf borstat håret när man ger sig ner på stan... brukar inte bry mig så hårt men så springer man ju på dom snyggaste brudarna Jenny&Jessica.
Hade jag pengar över så skulle jag unna mig ett besök dit, dom är grymma och spottar ut drömbilder dagligen på instagram.

Har jag sagt att min farfar är den finaste lilla människan som nånsin satt fot på denna jord?
Nu vet ni det och ni som inte haft turen att träffa han tycker jag lite synd om... och ni som har garanterar jag håller med mig!

Ska hem, laga mat, stryka vårgardiner och kuddfodral och få köket kaklat idag.
Woop woop!!!

hjärtevärk

Jobbhelg... närmar sig slutet... 2,5 timmar kvar nu.

Åkte på Maxi igår när jag slutade och köpte bara go'saker... korv, ost, oliver, vitlök och så hem och lördagsmös lite innan vi slocknade...

Trodde vi skulle kika på lite marknad idag men den var visst bara tors-lör... trist.
Söndag känns ju som den optimala marknadsdagen... men tji fick jag!
Men vi hittade ut ändå en sväng.

Mycket som händer i livet just nu men vi har inte gjort slut så ni kan iaf släppa den tanken...
Man kan ju ha hjärtevärk på så många vis.

Näe jag har nog inget vettigt å säga...

vurp

Haft städvecka på dagis och då städar man mån, ons och helg.
Blev helg idag då det är stängt imorn och vi ska på badhuset tillsammans!
Utflykten till slalombacken blev inställd... ni kan nog alla lista ut varför!

Iaf så städade jag ju för helgen idag då istället, för att ha det gjort då jag jobbar i helgen, och då tömmer man bla åtetvinningen.
Skulle jag ju göra ja... trampar på en osynlig plastbit av nåt slag och driver i backen... äh tar ju emot mig med axel och armbåge... mega-skönt!

Men dra mig baklänges, eller förresten helst inte en gång till, vad ont det gjorde.
Sen gick det över!
Och nu smyger det sig på en känsla av att morgondagen kommer bjuda på en halft  handikappad mamma i bikini med en sjövild snart 2åring... sakta men säkert... från axeln... ner till armbågen... på ovansidan underarmen ända till knogarna...
Och så upp i nacken och huvudet på det.
Mmm...

Man ser ju skriverierna om alla dessa fallskador som inträffar äldre, men att det skulle drabba mig redan kunde jag aldrig tro.

Gonatt.