jag

Jag är hård och "kaxig" på utsidan men mjuk på insidan.

Jag är vass, kantig, har svar på tal och biter alltid tillbaka.

Jag älskar med varenda millimeter av mina 171 cm långa kropp.

Jag säger vad jag tycker eller håller käften.

Jag sätter alltid andra före mig själv.

Jag försöker alltid vara glad... och rolig av nån anledning.

Jag tänker aldrig före jag talar.

Jag planerar och tänker ut varenda steg i allt jag gör och ska göra i förväg.

Jag vill alltid ha nåt att se fram emot, stort som litet.

Jag ställer alltid upp och stökar om hela mitt liv om det kan hjälpa nån jag älskar.

Jag tycker inte att jag är ful men heller inte fin, och anstränger mig sällan för att vara det.

Jag blir sällan arg men när jag blir det vill man inte stå i vägen.

Jag kan, eller provar iaf att göra det mesta själv och ber ytterst, näst intill aldrig, om hjälp.

Jag bryr mig inte det minsta om vad folk tycker om mig, men det mesta om vad mina nära tycker.

Jag anser att livet består av val, inte slump.

Jag försöker alltid underlätta för alla i min närhet, och hatar att känna mig i vägen.

Jag är realist, inte att förväxla med pessimist.

Jag är tuff som en grabb men känslig som en tjej, dålig kombo.

Jag behandlar inte andra som dom förtjänar, utan som dom behandlar mig.

Jag är ganska smart och har lätt att lära, men otroligt ofokuserad.

Jag känner många men få känner mig, dvs många bekanta men få vänner.

Jag är otroligt lat, men har sjukt hög arbetsmoral.

Jag är jag.

Det är jag för mig.

Men vem är jag för dig?

kalas

Har ju varit på kalas 2 helger i rad nu.
Mycket trevliga båda 2 och med helt olika promillehalt och sinnesstämning.

Känner just nu vad ovärt det ändå är att dricka... 1 - 2 - 3 glas och ett litet rus är okej, det är ju kul och värt det dagen efter.

Men att dricka utan gräns och tro för stunden att man är odödlig är inte det.
Att klämma ihop varenda känsla man håller inom sig vanligtvis och släppa lös inom loppet av ett par timmar, helst samtidigt, är inte heller värt det.
Inte heller att oroa sig för vem man surrat ihjäl eller vem man irriterat med sin överdrivna glädje och framfusighet.

Så är det ju givetvis inte för alla men absolut för mig.
Jag och fest är oftast inte en bra kombo... dricka och umgås fine, och det kan jag hålla mig till, men att gå in för fest slutar ofta i ovanstående funderingar.
Bit ihop-bit ihop-bit ihop-BRAK.

Och det är bara början på juni, hela sommaren kvar och massor med fest återstår.
Och jag kommer garanterat trilla dit igen för det är ju så rackarns kul där och då, men förhoppningen är ju att slippa dagen/dagarna efter helt enkelt.

Jag är så mycket hellre pigg och kan ta vara på dagen med min älskade onge...
inte ligga och vara självförvållat "sjuk".
Men det är jag det och dömer ingen som känner olikt... har ju provat nu och känner så så.

Hej hallå dagboken.
Här är jag igen...
Inte för att jag egentligen saknat det men jag tror det är nyttigt, för mig!
Att skriva har alltid varit mitt utlopp.

Barnet sover och herrn är ute och jobbar.
Precis som sommaren kommer se ut så jag känner inte att jag tar tid från nån annan heller.

Pausen har gett mig närvaro precis som önskat så det här kommer inte bli som "förut" när man kände nåt tvång för att skriva för nån annan eller behålla läsare...
Instagrammat för andra gången på 10 v också men jag loggade ut igen.
Vi får väl se hur det blir med det men jag vill inte ha nå aviseringar och åter falla i beroendet att titta så fort det händer nåt eller se vad alla gör 24/7.
Fotar lite mindre därför också men jag får ju uppleva sakerna 100% då istället för med ena ögat genom skärmen och får ändå till kort när jag vill.
Win win!

Livet rusar på i sjuk takt.
Syns på den lilla mannen som utvecklas så man inte hinner med... samtidigt som tiden för en annan verkar stå stilla ibland!

Känslan av att sitta fast är fortfarande befintlig men jag börjar inse att det är både mänskligt men också bara sån jag är.
Vill ha nåt att se fram emot, sikta mot, sträva mot, utvecklas och lära mig.
Och det gör jag inte just nu, utan jag får följa den mest fantastiska lilla människa jag nånsin träffat i hans utveckling istället! Stolt mama här!

Känner mig dock bara som en mamma tror det är en del i "problemet"...
Men det ger sig nog och ändras snart!
Jag älskar att vara mamma så!

Nej nu ska jag snusa ner mig bakom en sovandes underbar liten kille och bara mysa en stund innan ögonen stängs.

Imorn vankas det 30års kalas hos min äldsta vän, längtar! ♡