♡

adoptera

Har suttit och sett tv ikväll, med min älskade son sovandes omvartannat ätandes på mitt bröst. 

Först ett program där kvinnor av olika anledningar valt att adoptera bort sina barn... tårarna sprutade vid bara tanken. 

Andra var en film om en borttappad son... samma där.

Och nu i bakgrunden är ett barn bortfört i Criminal Minds. 

Är det för att man har barn man dras till så avskräckande program eller vad tusan händer? 

Obehagligt iaf. 

Jag kan inte ens tänka mig en sekund utan mitt lilla hjärta. 

Mamma älskar dig Alfons!

le

Finns det nån härligare varmare finare känsla än att få ögonkontakt med min lilla son i flera minuter som plötsligt fyrar av ett jätte leende mot mig? 

Skulle inte tro det! 

Kanske när han sover tätt intill och lägger en hand på mig, bara för att kolla att jag är där och känna närhet!

Ord kan inte förklara eller beskriva hur mycket jag älskar dig vackra lilla varelse!

känslor

Ibland överöses man av vågor av känslor. 

För det mesta glädje nuförtiden, men även frustration, uppgivenhet och blandade "dåliga" känslor ibland

Jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen med dessa okontrollerbara känslor som bara dyker upp... vem jag ska prata med... vad jag kan göra åt saken... 

Jag saknar min make. Min Jens. Som skulle lyssnat och rådgivit mig med precis det jag vill höra, även om det inte vore det bästa eller enklaste.

Låter som att det är nån värre kris här men tji fick ni för det är det inte, bara tankar i skriftligt format!

Jag älskar mina fina vänner som står ut med mitt ältande tjat. 

Och givetvis min fina lilla familj som är mitt allt!

Jag försöker vara stark och hoppas det är så jag framstår iaf.

hånad

Jaha! 

Här ligger man, "ny"-förlöst, lagomt mjuk och go' med en 5 veckors lös-mage, och vad får man på mailen? 

Är du redo för beach 2013?

Jo man tackar! Vilket hån!!!

Sen prisa gud så kom skatteåterbäringen in på kontot idag!

Man blir inte rik på att vara mammaledig, som folk säger, och nu även jag! 

Men vi klarar oss ju, all you need is love ;)

sommar&premiär&dans&cruising

Nu är det verkligen sommar!

Premiär på Fröjdholmen, dans i Föllinge, cruising i Sollefteå, 

allt detta som jag för ett år sen mer än gärna skulle förstrött tiden på!

Eller bara en uteservering eller krog i stan förstås.

Men nu, just idag, blir min son, mitt hjärta, min prins, mitt liv en månad,

och jag kunde inte vara gladare och nöjdare av att sitta i ett mörkt rum,

med båda männen i mitt liv sovandes på vardera sida om mig, tvn på låg volym 

och försiktigt knappandes på datorn!

Det är ett jävla tjat förstår jag, men jag tror inte det går att fatta förrän man får barn själv, 

vilken kärlek och total känsla av att livet fått en helt annan mening det blir när man får barn!

Heeelt sjukt.

Klart jag kan tycka att det vore kul att infinna sig på nåt av ovanstående ställen, 

men absolut inte värt att missa en endaste sekund av tid med min son just nu.

Jag hinner säkerligen dit igen när han blivit stor kille och inte vill mysa med mamma längre... 

dvs om 17 år och 11 månader! *skrattar* Då är jag ju bara 45 bast, ingen ålder alls!

perfektion