känslor

Ibland överöses man av vågor av känslor. 

För det mesta glädje nuförtiden, men även frustration, uppgivenhet och blandade "dåliga" känslor ibland

Jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen med dessa okontrollerbara känslor som bara dyker upp... vem jag ska prata med... vad jag kan göra åt saken... 

Jag saknar min make. Min Jens. Som skulle lyssnat och rådgivit mig med precis det jag vill höra, även om det inte vore det bästa eller enklaste.

Låter som att det är nån värre kris här men tji fick ni för det är det inte, bara tankar i skriftligt format!

Jag älskar mina fina vänner som står ut med mitt ältande tjat. 

Och givetvis min fina lilla familj som är mitt allt!

Jag försöker vara stark och hoppas det är så jag framstår iaf.