lördag, november 29

het

Jahopp.
Ligger återigen med brännheta små händer på mig.
39.8 och han har sovit i princip sen kl 15 då han somnade sittandes i mitt knä mitt på golvet under paketöppning och stoj.
Vi har varit på dop och det var jättefint, och gick jättebra med alla ungar!
Edwin och Alfons fann varandra i vanlig ordning och charmade alla genom att hålla hand, pussas och kramas och bara titta på varandra och flina från öra till öra!
Gör en ju tårögd att se att två så små människor kan tycka så mycket om varandra.♡

Vi får se hur liten mår imorgon... vi ska i vart fall åka och säga hejdå till mostern.

crazy

Det var länge sen det var så här skönt att lägga sig i sängen nu... och då tycker jag ju att det är skönt varje kväll!

Snurrigare värre.
Möbel-letning utan mått.
Middag utan kortet i plånboken.
Bio utan ork.
Filmer på vift.
Nycklar ännu mer på vift.
Går knappt att beskriva denna kväll utan att bli yr.

Men i slutändan har vi ju iaf tittat på möbler, ätit middag och gått på bio på tuman hand medans Alfons varit med mostern-far-far-away fast här hemma!

Nu sova så vi orkar busa imorn istället!

onsdag, november 26

personligt

Ibland blir jag trött på mig själv.
Jag har en tendens att ta åt mig mer personligt än jag mest troligt behöver.
Men att få det man gjort eller den man är kritiserad är fasen inte enkelt.
Jag måste genast försvara mig eller det jag gjort, eller iaf förklara mig.
Fast jag kanske inte ens gjort fel.

Jag gillar inte tanken på att saker måste göras på ett visst sätt, om slutresultatet ändå blir bra eller rent av bättre av att man gör det på olika vis.
Huvudsaken det blir gjort i slutändan väl?

Jobbigt när man ser sätt man vill vara på, hur man skulle vilja se ut, vad man skulle vilja göra men inte orkar/kan/vet hur man tar sig dit?
Känns inte som att jag är riktigt mig själv heller just nu... snopet.


Fotnot: jag hatar pengar och allt som hör det till.
Formsvacka gå över. Nu.
Kanske är sol jag behöver?

tisdag, november 25

fis i rymden

Känner mig lite som en fis i rymden...
Obetydlig och obemärkt på nåt vis.
Jag skulle vilja göra mer med mitt liv.
Jag skulle vilja att det hade en större mening i den stora stygga världen och att jag faktiskt gjorde nån skillnad...

Jag vill och jag vill.
Göra då?
But how?

Störst av allt är kärleken till sitt barn ändock! ♡

Sova.nyss

det blir inte som man tänkt sig

Tji fick jag..
Var ledig igår men långt ifrån pigg.
Glad iaf, och spenderade exakt hela dagen i min sons närhet, utan bad eller att ens åka hemifrån!
Vette tusan vad det är frågan om, kan knappt hålla ögonen öppna stundvis, läskigt är bara förnamnet då det inte är vid läggning eller andra trötta stunder jag blir så trött utan mittidan bla.
2 dagar har det varit så, förstår inte riktigt.

Jag vill så mycket... baka, stöka, pyssla, dona.
Och säkert blir det inget för att jag vill göra det "hemma", men inte bor där riktigt än.
Men det gör mig samtidigt deprimerad att inte vilja/orka göra nåt.
Igår donade jag lite på Alfons blivande rum iaf, kändes riktigt bra!
Jag längtar så det spritter i kroppen vid bara tanken!

Är det nåt jag älskar så är det att få till och känna sig som hemma!
Mitt hem, med en tanke bakom det mesta eller bara ett minne.
Vi kommer få börja helt från nytt, så nytt att det inte ens finns ett hål att täcka över med nån tavla eller hylla nånstans, nästan lite läskigt, varenda repa och hål kommer vi vara skyldiga till.
Och nog för att det är kul med nytt, men nytt kan det ju inte förbli och det ska ju användas så!
(Vi har ju ett hem nu med förstås, men på den begränsade ytan och det sätt vi bor just nu så är det inte riktigt rätt känsla... men det kommer ju, och tills dess har vi det ju bra på sitt vis med!)


Och snart är det jul... inga julkänslor men jag vill locka fram dom genom att pynta eller stöka fram nåt eller baka och dona, men det blir väl kanske till nästa år då det är ordning och inbott ordentligt...!

Jäkla tjat om det här blivande hemmet, men om ni bara kunde förstå vad jag längtar! 

söndag, november 23

skithelg

Från en toppenhelg förra till en skithelg denna.
Tänker lämna den bakom mig och inte se tillbaka.
Längtar inte till om 5v då det upprepas.

Imorn är vi lediga och jag tror vi ska åka och bada och bara mysa och busa massor!
Då ska jag vara en pigg och glad mamma igen!

Snaaart hem och pussa på mitt lilla hjärta. ♡

lördag, november 22

skuldkänslor

Vad är det med folk som inte gör annat än att få andra att känna sig dåliga och skyldiga till nåt?

Skam den som ger sitt barn godis före en viss ålder eller alls.
Skam den som inte bara ger sitt barn ekologisk mat.
Skam den som säger att barnet är fint eller duktigt eller att man älskar det.
Skam den som köper barnmatsburkar.
Skam den som sätter barnet på dagis före 3 års ålder.
Skam den som köper begagnade bilstolar.
Skam den som sätter barnet framför tv eller "padda".
Skam skam skam.

Vad med att få nån annan att känna sig dålig på nåt enda vis kan få en frisk människa att må bättre?

Mitt barn äter godis nån gång ibland, oturligt nog kan jag tycka, men jag tror inte på att gömma eller förbjuda då blir det allt mer spännande...
Han får mycket ekologisk mat men inte allt då jag tycker priset absolut spelar roll...
Men också ibland en barnmatsburk, för att han gillar det och jag anser att det är bättre att han äter än inte.
Han får höra dagligen att han är duktig och fin och att jag älskar han.
Han åker i en ny barnstol för att vi har turen att ha fått den i julklapp.
Han får slå på tvn och använda min telefon eller "paddan" ibland, och det ger då oss en stund att spela och lära oss nåt eller en sång att sjunga och dansa till tillsammans.
Han går också på dagis sen han var 1 år och 4 månader, jag har inte turen och lyxen att vara hemma med mitt barn längre och det av ekonomiska skäl och inte för att jag inte vill.

Det gör mest ont i mitt hjärta, att det framställs som ett val alla kan göra.
Att jag inte skulle vilja vara hemma med min son varje dag tills han tvunget skulle gå i skola om jag kunde?
Att jag därför är en sämre förälder?
Att min son därför skulle ha det sämre?

Jag har gjort allt jag kan för att kunna vara hemma ens så länge.
Tagit ut varenda föräldradag och vissa månader fått ut 5000:- och ändå överlevt och varken klagat eller låtit det påverka oss eller våra möjligheter och aktiviteter.
Och jag har själv valt och satt mitt barn på det bästa dagis som finns inom rimlig närhet.

Så cut the crap och fundera på om det faktiskt är ett val eller om samhället ser ut så här nu och dom flesta faktiskt bara försöker göra det absolut bästa dom kan?
Och visst faan ska man diskutera problemen som uppenbarligen finns men att lägga skuld på dom som inte har turen att göra det experterna anser bäst är inte rätt väg.
Man pratar om att föräldrar är stressade och fyllda med ångest och då ska detta hjälpa genom att spä på det och kasta det i ansiktet på dom?

Och jag hoppas innerligt att dom som kan vara hemna med sina barn fattar vilken tur dom har...
Även om det tagit år av planering och sparanden för dom så är inte alla lika lyckligt lottade att ha 2 inkomster eller ens 2 föräldrar.

Jag sitter på jobbet för övrigt.
Där jag kommer spendera 12 timmar idag och 12 timmar imorgon.
Jag hann ge min son en flaska välling imorse och pussa han... jag kommer komma hem när han sover ikväll.
Så jaa jag är bitter... sur... och ledsen...
Men det är inte synd om mig eller min son.

fredag, november 21

anonym

Märkligt de här med att finnas vs. inte finnas... på sociala medier dvs!

För några år sen när allt var nytt ville alla synas och ha allt och finnas!
Även jag... jag älskade att kunna dela med mig av mitt otroligt spännande liv, sarkasmer och fyndigheter som ploppar upp oändligt i min briljanta hjärna!
Kanske är världen en sämre plats utan allt detta, kanske inte, men mest troligt iaf!

Sen kom den nya eran, alla ska kunna ha koll utan att själv synas.
Hinta lite för att skapa intresse och sen "kan inte ta det här"...

Jag har ju hittat ett nytt forum för mina fyndigheter, eller snarare omfokuserat...
Har ju skrivit blogg i 7 år ändå!
Facebook var en era jag sögs in i och överlevde och bekämpade...
Och den nya drogen är instagram, den  om än lite mer privat!

Det jag dock inte förstår är dom där hintarna, dom som lurar folk till att undra och bli nyfiken eller som har men vägrar synas själv?
What's the point?

torsdag, november 20

klappat

Från att senast idag sagt högt att jag ska inte köpa några julklappar så har jag nu beställt 5 av 10 och är supernöjd.
Alltså dom 5 svåra kvar!
Näe en till vet jag vad, ska bara få till det!
Sen får jag nog klura lite!

Har ingen julkänsla alls... och det har inget med snö eller nåt annat att göra och helt ärligt så är allt jag önskar mig att det ska vara klart att bo i lägenheten en stund innan... och sen ska vi inte åka nånstans utan bara fira hemma... är inte bjuden nån annanstans heller men jag vill inte åka mer på jul nu på ett tag.
Jag är snart 30 och har spenderat mina jular i en bil stort sett... försöka hinna överallt och ingenstans varje år.
Jag har min egen familj nu... och kände jag mig säker på att jag hade ett hem att fira jul i så skulle jag bjuda hem min övriga familj dit så fick dom göra som dom ville...

Äh nu blir jag bara bitter över allt detta.
Jul blir det även i år och jag kommer vara glad när den kommer och gladare när den är över.

Klappat och (nästan) klart.

teddybjörn

Men alltså.
Sitter och har jobbat nån timme in på natten, och hunnit se ikapp på Bonde Söker Fru.
Herregud vad nära till lipen!
Den här märkligt förvuxna teddybjörn till karl som ser så stor och tuff ut men gråter och är så känslig.
Jag tycker det är fint, jag får hopp om mänskligheten och kärleks-sagor alá filmstyle!

Jag längtar till nästa avsnitt, dels för att se hans framgångar med den där tjejen han förälskat sig i via brev och ett första ögonkast, men också för att se den där lilla blonda pojken som tjejerna gått ganska hårt åt, som fått tid att fokusera och kanske bete sig lite mer normalt i dejtingsammanhang, dvs visa känslor överhuvudtaget, det såg rackarns så mysigt ut för dom på filten iaf!

Jag har blivit så fruktansvärt blödig och känslig och drömmande så det finns inte.
Känns som att det skulle vara mer efter barnet kom, men samtidigt inte.
Lever mig in i och hoppas på det bästa och gråter som att det vore verklighet eller nån man känner!
Galet!



Nu pluppade det upp att kvällens Greys avsnitt laddat färdigt här, är man inte premium medlem på kanal5 play så får man trolla på annat vis!
In i dimman/seriernas värld!

Länge leve kärleken! 

tisdag, november 18

vilken helg

Ja jösses. In i det sista kändes det lite osäkert med hela resan då morbror inte fått opererats och mamma inte visste hur hon skulle orka osv.
Meeen som tur är har lilleman barnkära mostrar som gärna leker med han ♡
8.15 for vi härifrån, plockade upp släpvagn och Jeanette och sen gasade vi!

Släppte av Alfons med moster Linda och kusin Bella och for och hämtade min kusin Linnéa och på Birsta!
Hann ju iaf göra IKEA, tog oss 5 timmar med diverse stök men massa trevligheter förstås!  Sen skulle vi infinna oss på restaurang kl 6, hann springa in hos kusin och byta om så stod taxin där!
Åt och drack supergott och så rackarns trevligt och bara skönt att få tugga och svälja i lugn och ro och prata strunt samtidigt!

Sen gick vi vidare i jakt på en laddare och där började en utekväll att sent glömma!
Kändes som att man var 20 igen och utan ansvar och "problem"... levde precis för stunden och hade skitkul.
Titta på och driva med folk i en annan stad!
Fällde en tår och pratade mest troligt alldeles för mycket...

Sen sov vi alldeles för länge fast ändå för lite innan vi åkte ut på Birsta igen, fikade strosade och rättade till strul och fulländade shoppingen!
Sen for vi till mamma och drack kaffe innan resan hem började!
Var hemma till 21.
Sååå glad och nöjd att vi kom iväg och att jag fick åka och vara med Jänet och att det blev så spontant och trevligt som det blev! Inga tider och bara varandra att ta hänsyn till!

Nästa gång blir det garanterat lika trevligt men jag skulle tro att det blir en spa-resa med tidig kväll, sovmorgon och hotellfrukost istället!

fredag, november 14

klyscha

Ibland händer saker runt en som får en att tänka till.
Min morbror har varit ut för en tragiskt olycka och ingen vet än hur nånting ser ut... och tankarna går kors och tvärs.
Det är ju min morbror... men inte en nära sådan varken till avstånd eller relation... men ändå är det inga konstigheter när man ses dom där gångerna vartannat eller fler år. Samma lustigkurre och sköna filur.
Sån relation har jag till rätt stor del av min släkt och jag vet inte varför.
Jag kör mitt eget race och bor i en annan stad än de flesta...
Sen är ju inte min släkt nån "samlings-släkt" heller som har massa släktmiddagar och ploj ihop så... vissa umgås mer än andra men då bor dom ju nära varandra eller har samma intressen antar jag...
Iaf så har jag inget dåligt samvete för det i sig... dels för att jag är helt säker på att kommunikation går åt två håll och dels för att " vi" bara inte är såna... vi har inget nav som samlar oss.
Jag har växt upp nära i princip alla mina kusiner då vi varit rätt jämngamla, som syskon på sätt och vis, men nu pratar jag i princip med en och det är för att vi är lika, hör av oss när vi vill och kan och ändå är allt detsamma och man känner varandra lika starkt även om det går veckor ibland.
Man blir vuxen, livet förändras, man flyttar, man får prioritera och förvalta sin tid, får ansvar och andra familjer...
Men klart man tänker på sina kusiner och morbröder och mostrar och önskar att man hade ett nav eller en släktgård eller nåt som samlade oss... men...
Momma ♡ fattas oss.

Och ytterligare en tanke med såna här olyckliga händelser är ju på hur man lever sitt liv.
Är det till fullo?
Trivs man med alla valen man gjort och sig själv? 
Är man lycklig?
Är det så här jag vill att mitt liv ska se ut?
Är det så här jag vill minnas min tid och att folk ska minnas mig?

Och sen lägger man sig och sover.

onsdag, november 12

tvkväll

Jag skulle vilja bygga ett husområde, enskilt men rätt nära stan, och med lagom avstånd på husen så man kan gå till varandra men inte se vad varandra gör...
4 hus, och så skulle vi bo i ett, och mina 3 vänner i ett och så skulle våra barn leka och gå på samma dagis, gubbarna skulle vara i nåt garage/ställe och dona och surra och fixa våra bilar och dylikt och vi skulle sitta hemma hos vem som nu var värdinnan för kvällen och äta ost&kex och dricka ett glas vin och mest troligt surra alldeles för mycket för att hänga med i bonde och greys.
Vi skulle äta middagar tillsammans och hjälpas åt med barnen och bara umgås och ha det bra...
Det skulle iaf jag älska.

isolerade

Sitter i bilen efter en nyckel-utryckning till pappan lagom till Alfons sovning...
Han sover än/igen... skönt så vi orkar med eftermiddan.

Känner mig ensam här där jag sitter. Fast jag har det bästa sällskap som finns. Finns ingen annan på jorden jag mer än gärna skulle spendera varje sekund med... vaken som sovande...

Vi bor ju där vi bor och som vi gör men inte borde det vara nån speciell anledning till varför man är ensam. Jobb/dagis och hälsa ska stämma... men hur vet folk att man jobbar eller är sjuk om dom inte ens frågar? Då måste det ju bero på annat... det verkar ju inte sitta fast när det gäller att göra saker och åka så då faller det ju tillbaka till att det är nåt annat fel.
Hur det än är så är det inte bara sällan utan sjukt sällan vi får besök.
Kanske är otrevliga helt enkelt...

Just nu är vi ju sjuka, eller ja Alfons, och vi är i princip isolerade från alla med barn iaf då det drabbar barn under 10 år oftast... och det är ju 90% av alla vänner numer...

Jag gillar inte när det känns så här.
Hörs man inte så är det ju tvås fel, inte en ensam...
Jag tycker jag åker och hör av mig till vissa som inte ens anstränger sig alls själv...
Och det här är inget anklagar-inlägg jag bara skriver... tidsfördriv och för att ventilera tankar... på min blogg.
Och man behöver icke ta åt sig.
Säkert bara sviter av att vara hemma för länge med sjukan och eventuell pms i kombination...
Råder bot på umgänget i helgen!

Men man kanske har färre vänner än man tror!
Och livet har ju blivit ett än större pussel med barn, jag vet mycket väl...
But still.

0738164941 är mitt nummer om du tappat bort det?
Och jag bor på adressen Boda 211 83692 Lit om du glömt hur man hittar hit?

tisdag, november 11

förbannade höstblåsor

Ännu mindre imponerad av denna djävulsåkomma just nu.
Blåsorna har dykt upp på händer och fötter som väntat men heller inte gett sig i munnen så vi lever på välling för der mesta.
Melon går också bra och är förstås gott!
Annars svider det mesta... men mest av allt i mitt mammahjärta.
Vi smörjer med flytande Alvedon på dom där små läpparna.
Fått dubbla bud om bättre bot men det verkar ska finnas nåt som heter Aftex.
Synd vi fick veta idag, känns ändå som att det värsta är över, inga fler blåsor i munnen och ingen feber.
Men jag skickar vidare informationen om nån annan råkar ut för denna hemska epidemi!

Själv sitter jag på jobbet och glor.
Ny serie igen, Revenge. Bra att ha nåt att förlora sig i en stund! Spääännande!
Alfons ligger mittimellan Bobbo och Nisse och sover förhoppningsvis.♡

Vad vore man utan familj?
I alla dess former.
Jag älskar och gläds åt alla fina människor i vår närhet och önskar att dygnet, dagarna, veckorna var längre och man hade tid, hälsa och timing att spendera alla dom med nära och kära.
Jag saknar alla hela tiden på nåt vis.

Har ni nånsin känt känslan av att "måsta" vara hemma? Utan att nån ger en den... det bara känns som att man måste ibland... även fast man inte har nåt man måste göra där hemma... konstigt...

fredag, november 7

höstblåsor

Jahopp.
Vaknade inatt när lilleman la handen på mig och det brändes... 39.7 huvva.
Och imorse började med 38, 38.5 halvvägs och 39.2 nu till kvällning.
Han har inte velat äta nåt alls nästan, eller jo velat men inte kunnat.
Drack en välling vid 7, gick bra.
Provade kräm och mjölk till frukost och det gick, men salamin på mackan sved ju.
Till lunch gick det bättre, okryddad barnmatsburk med spagetti&köttfärssås, åt riktigt bra!
Och till mellis drack vi fruktsoppa som gick bra, men clementinen som han älskar, valt och skalat nästan helt själv gick ju inte alls... stackarn.
Vi tog en glass istället som var säkert både supergod och svalkande/bedövande...
Och lasagne till middag gick inte så det fick bli fruktsoppa macka och cola.
Lite fredagsmys innan välling men osthjärtat sved och efter halva vällingen gick det inte mer.
Usch usch jag skulle byta vilken sekund som helst med min lilla hjälte som ändå är vid så gott mod!

Fredagsmyset btw; jag sitter bredvid spjälsängen och håller lilleman i handen, han sover och andas snabbt och tungt och pappan somnade först och ligger och småsnarkar lite, alonetime for me!

Ska lyxa till det med min loka crush och osthjärtan jag!
Tur jag hyrt 3 filmer på herrns begäran ;)

Trevlig helg!

torsdag, november 6

feber

Lär inte vara sista gången man skriver ett sånt här inlägg... andra nu sen dagis-start om jag minns rätt!
Men nu vart det sjukstuga igen... samtal från dagis och feber.
37.5 kl 15
38 kl 16.10
39.1 kl 17.45
39.4 kl 18.30

Ville äta nån kall korv och dricka lite festis innan han kom på välling.

Gäspade redan på dagis lillkillen.
Låg på mamma och bladade i traktor-reklamblad tills ögonen knappt höll sig öppna.
Runt 17.40 kom han på toaletten med små små ögon och en mössa på sne'!

Och nu sover han sen en stund tillbaka.
Med fötter och händer på mig, så jag inte rymmer, och en kudde över huvet i vanlig ordning... andas snabbt och tungt...

Han pekade på munnen och grimaserade och gnällde så jag hoppas inte det är såna höstblåsor på g... men vi får väl se och bunkra med glass och kalla soppor och liknande...

Och hoppas jag, eller vi, slipper det!

onsdag, november 5

oh h(cr)appy day

Ja men jävlar i min lilla låda som en gammal vän skulle sagt!
Började morgonen med en tid hos tandläkarn 07.15, yeeey redan där... tandläkare Katja Edling på regementsgatan 12... jah inte så svårt... eller? Vart faan ligger det då? 07.19 börjar jag närma mig, men ser ändå inte vart jag ska... hittar en parkering, grett, härifrån for nyss en bil, den tar jag!
Över vägen, in, fota, pill pill, karv karv, puts puts, gurgel gurgel, skölj, spotta, betala OUCH, ut, över vägen, dubbel OUCH.
Vad finns bakom bilen?
En korsning! Wtf, hur kom den dit?
Och i framrutan?
CRAP en arg lapp? Icke.
En ännu argare lapp... Lisa..

Jobb jobb.

Sen... hämta mitt lilla liv!!! ♡
Där vänder dagen, äntligen!
Kommer hem, ooooh tapeter i vardagsrummet, gaaaah va snyggt och härligt och bra och underbart och så jävla snyggt!!! Lyckligare tjej!!!

Efter middan kommer en granne med tårta så vi fikar lite och kvällen avslutas med att lilleman ligger och pussar mig på handen, med väldigt tydliga smackljud, där jag sitter och har en arm in i spjälsängen!
Älskade unge! ♡ Livet.

måndag, november 3

ofokuserad

Känner mig sjukt ofokuserad just nu...
I det mesta!
Konstigt nog... när det händer som mest...

Jobbar natt så tankarna flödar!
Serierna/avsnittena iaf!

Börjat titta på Orange is the new black!
Bra serie... bra tidsfördriv!

Rätt ofokuserad som sagt.
Hade en tanke men den försvann!

Kanske skulle prova en hel natts sömn nån gång snart!
Längtar till en tjejhelg på annan ort, när det blir!

Äh jag ger upp!