skuldkänslor

Vad är det med folk som inte gör annat än att få andra att känna sig dåliga och skyldiga till nåt?

Skam den som ger sitt barn godis före en viss ålder eller alls.
Skam den som inte bara ger sitt barn ekologisk mat.
Skam den som säger att barnet är fint eller duktigt eller att man älskar det.
Skam den som köper barnmatsburkar.
Skam den som sätter barnet på dagis före 3 års ålder.
Skam den som köper begagnade bilstolar.
Skam den som sätter barnet framför tv eller "padda".
Skam skam skam.

Vad med att få nån annan att känna sig dålig på nåt enda vis kan få en frisk människa att må bättre?

Mitt barn äter godis nån gång ibland, oturligt nog kan jag tycka, men jag tror inte på att gömma eller förbjuda då blir det allt mer spännande...
Han får mycket ekologisk mat men inte allt då jag tycker priset absolut spelar roll...
Men också ibland en barnmatsburk, för att han gillar det och jag anser att det är bättre att han äter än inte.
Han får höra dagligen att han är duktig och fin och att jag älskar han.
Han åker i en ny barnstol för att vi har turen att ha fått den i julklapp.
Han får slå på tvn och använda min telefon eller "paddan" ibland, och det ger då oss en stund att spela och lära oss nåt eller en sång att sjunga och dansa till tillsammans.
Han går också på dagis sen han var 1 år och 4 månader, jag har inte turen och lyxen att vara hemma med mitt barn längre och det av ekonomiska skäl och inte för att jag inte vill.

Det gör mest ont i mitt hjärta, att det framställs som ett val alla kan göra.
Att jag inte skulle vilja vara hemma med min son varje dag tills han tvunget skulle gå i skola om jag kunde?
Att jag därför är en sämre förälder?
Att min son därför skulle ha det sämre?

Jag har gjort allt jag kan för att kunna vara hemma ens så länge.
Tagit ut varenda föräldradag och vissa månader fått ut 5000:- och ändå överlevt och varken klagat eller låtit det påverka oss eller våra möjligheter och aktiviteter.
Och jag har själv valt och satt mitt barn på det bästa dagis som finns inom rimlig närhet.

Så cut the crap och fundera på om det faktiskt är ett val eller om samhället ser ut så här nu och dom flesta faktiskt bara försöker göra det absolut bästa dom kan?
Och visst faan ska man diskutera problemen som uppenbarligen finns men att lägga skuld på dom som inte har turen att göra det experterna anser bäst är inte rätt väg.
Man pratar om att föräldrar är stressade och fyllda med ångest och då ska detta hjälpa genom att spä på det och kasta det i ansiktet på dom?

Och jag hoppas innerligt att dom som kan vara hemna med sina barn fattar vilken tur dom har...
Även om det tagit år av planering och sparanden för dom så är inte alla lika lyckligt lottade att ha 2 inkomster eller ens 2 föräldrar.

Jag sitter på jobbet för övrigt.
Där jag kommer spendera 12 timmar idag och 12 timmar imorgon.
Jag hann ge min son en flaska välling imorse och pussa han... jag kommer komma hem när han sover ikväll.
Så jaa jag är bitter... sur... och ledsen...
Men det är inte synd om mig eller min son.