Ännu mindre imponerad av denna djävulsåkomma just nu.
Blåsorna har dykt upp på händer och fötter som väntat men heller inte gett sig i munnen så vi lever på välling för der mesta.
Melon går också bra och är förstås gott!
Annars svider det mesta... men mest av allt i mitt mammahjärta.
Vi smörjer med flytande Alvedon på dom där små läpparna.
Fått dubbla bud om bättre bot men det verkar ska finnas nåt som heter Aftex.
Synd vi fick veta idag, känns ändå som att det värsta är över, inga fler blåsor i munnen och ingen feber.
Men jag skickar vidare informationen om nån annan råkar ut för denna hemska epidemi!
Själv sitter jag på jobbet och glor.
Ny serie igen, Revenge. Bra att ha nåt att förlora sig i en stund! Spääännande!
Alfons ligger mittimellan Bobbo och Nisse och sover förhoppningsvis.♡
Vad vore man utan familj?
I alla dess former.
Jag älskar och gläds åt alla fina människor i vår närhet och önskar att dygnet, dagarna, veckorna var längre och man hade tid, hälsa och timing att spendera alla dom med nära och kära.
Jag saknar alla hela tiden på nåt vis.
Har ni nånsin känt känslan av att "måsta" vara hemma? Utan att nån ger en den... det bara känns som att man måste ibland... även fast man inte har nåt man måste göra där hemma... konstigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar