Hej hallå dagboken.
Här är jag igen...
Inte för att jag egentligen saknat det men jag tror det är nyttigt, för mig!
Att skriva har alltid varit mitt utlopp.

Barnet sover och herrn är ute och jobbar.
Precis som sommaren kommer se ut så jag känner inte att jag tar tid från nån annan heller.

Pausen har gett mig närvaro precis som önskat så det här kommer inte bli som "förut" när man kände nåt tvång för att skriva för nån annan eller behålla läsare...
Instagrammat för andra gången på 10 v också men jag loggade ut igen.
Vi får väl se hur det blir med det men jag vill inte ha nå aviseringar och åter falla i beroendet att titta så fort det händer nåt eller se vad alla gör 24/7.
Fotar lite mindre därför också men jag får ju uppleva sakerna 100% då istället för med ena ögat genom skärmen och får ändå till kort när jag vill.
Win win!

Livet rusar på i sjuk takt.
Syns på den lilla mannen som utvecklas så man inte hinner med... samtidigt som tiden för en annan verkar stå stilla ibland!

Känslan av att sitta fast är fortfarande befintlig men jag börjar inse att det är både mänskligt men också bara sån jag är.
Vill ha nåt att se fram emot, sikta mot, sträva mot, utvecklas och lära mig.
Och det gör jag inte just nu, utan jag får följa den mest fantastiska lilla människa jag nånsin träffat i hans utveckling istället! Stolt mama här!

Känner mig dock bara som en mamma tror det är en del i "problemet"...
Men det ger sig nog och ändras snart!
Jag älskar att vara mamma så!

Nej nu ska jag snusa ner mig bakom en sovandes underbar liten kille och bara mysa en stund innan ögonen stängs.

Imorn vankas det 30års kalas hos min äldsta vän, längtar! ♡