Ibland känns allt så jävla hopplöst bara.
Jag stressar aldrig upp mig över jul... jag tycker det är en mysig tid på alla de vis.
I 30 år har jag åkt mellan föräldrar och släkt och firat på dom dagar det passat.
Och sett fram emot den där dagen då man har ett eget hem och familj att bara få vara hemma med och bjuda hem alla som vill komma.
Men om ingen vill komma då?
Det bara förväntas att vi, trots småbarn ska åka och tula på, för så har jag ju gjort innan.
Traditioner i all ära men när man bildar familj så finns det för det första flera familjers traditioner att ta hänsyn till och kanske det är dags att dom med barn får skapa nya traditioner.
Det ska ju trots allt vara barnens högtid.
Nåja.
Det blir jul både iår och igen.
Jag är det svarta fåret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar