I förrgår fyllde pappa 50 (OMG) och idag fyller mamma år, lite färre år men!
Jobbade, sen på Frösön och dinnerade med barnvakterna där och uppvaktade mamma lite i förväg då hon åkte hem imorse.

Fick åka hem utan unge för han skulle minsann stanna kvar.
Sånt heartbreaking moment när liten blir stor blir verklighet på riktigt...
Mammas lilla kille.
Att vakna av larmet och inte höra/ha hört små fötterna på det knakande golvet var ju lite märkligt... speciellt när vi inte gjorde nåt alls igår utan bara for hem!

Är i v 26 nu... tiden går fort ändå.
Känner mig sliten och grå och trött.
Men på tisdag ska jag till läkaren för att se vilken åtgärd som behövs åt dom alldeles för låga järnvärdena.
Jobbigt att hålla ögonen öppna stundvis...
Verkar ju ha nåt samband men framförallt för bebis skull.

Längtar efter min lilla mysiga storkille nu så jag nästan får ont i magen... han dyker väl upp om ett tag innan jag slutar eller så får jag hämta han, på marknad lät det som.
Oj vad vi ska kramas och pussas!
HörsHej.