Jag är just nu Världens Sämsta Mamma.
Noll ork. Noll tålamod. Noll kommunikation. Noll fokus.
Jag har hört min egen röst ibland de senaste 2 veckorna och önskar jag kunde slå mig själv halvhårt på kinden och påminna mig själv om att att min lilla kille inte ens är 2.5 år och är snäll och duktig som få... att det är hos mig tålamod och ork fattas och det inte ska gå ut över han.
Fast han just nu testar gränser som aldrig för i sin lilla 2 år trots och dessutom verkat gått under 20 stegar och sett 6 svarta katter mm.
Vi är numer en fönsterlampa kort och även en stor ljuslykta... vilket i sig inte är hela världen... men båda stog på ställen han varken brukar eller bör vara på så lite ledsamt blir det ju...
Kan ju dock inte klandra han för att ha fått min otur kombimerat med min klumpighet!
Mammas hjärta... vad jag älskar dig!
Nu myser vi, eller ja, liten vart trött och ledsen och somnade och jag, jag njuter!
Huga. Då är vi två som mår så där, fast av två olika anledningar då förståss. Jag är trött o hängig och vill bara vara för mig själv. Så höga ljud som gnäll och bråk o tjat tål jag inte just nu och stubinen är obefintlig. Så ligger jag i sängen på kvällen och blir arg på mig själv. Varför pallar jag inte mer. A tror jag har nån stress av nått slag nu.. så vi säger så, nöjd om det ändå är det som är anledningen och förhoppningsvis övergående.
SvaraRaderaSå, jag lider med dig och skickar lite pepp så här 10-12mil bort. Jag hoppas vi kan komma och hälsa på er snart, hade tänkt igår, men vi har vart så jäkla förskylda o hängiga så allt fick stå på skrå för bättre tider. PUSS&KÄRLEK till er!