Om jag orkade... skulle jag ha panik just nu...
Men jag orkar helt ärligt inte... jag orkar verkligen inte. Psykiskt knäckt.

"Det löser sig, kämpa på, så illa kan det inte vara..." med mycket mera.
Och nej, det är tydligen inte the end of the world, men dessa jävla uppförsbackar är totalt utmattande, och ibland orkar man bara inte vara glad och optimistisk och tänka så.

Ibland måste allt bara få vara helt jävla värdelöst skit piss och faan, och så är det nu.
Stunder av glädje skickas åt mitt håll, och dom behöver jag verkligen, jag älskar dom, och er som skänker mig dom, men i slutändan är det bara lite för mycket just nu.

Peace.