Tack Ove!

Hej och välkommen till min blogg!
Jag har vårstädat lite...insett att mitt liv som jag hade är över, och det jag vill att folk ska veta berättar jag själv.
Man glömmer snabbt hur sårbar man gör sig själv, och hur lätt det är för vem som helst att läsa och göra vad dom vill med det dom läser...
Och dessutom har jag ju insett att folk snackar på så jävla bra ändå!
Jag flyttade över alla gamla inlägg till den låsta, för mina närmaste, och för mig själv, för jag vill inte ta bort det ur mitt liv, bara lägga det bakom mig.
Vill man ha lösen dit får man vackert be om det!


Helgen har gett mig en total nystart.
Jag har som bestämt mig för att nu räcker det.

Fredagen blev det oväntat jobb, sen hann jag mest hem och byta om innan vi åkte på krogen.
Totalt värdelös kväll ute, men ack så värdefull i hjärta och själ, ett steg i rätt riktning!

Lördagen jobbade jag även då mitt över dan, innan det blev 30 års kalas i Myrviken!
Otroligt trevligt, skönt och avslappnat, en riktig by-fest!
Lagomt stor lokal, riktigt god mat och tårta, lagomt ljud, lagomt med blandat folk, och en hög med dårar.
Det svinades, det skrattades, det hånglades, det bråkades, det gräts, det dansades, det dracks, det sjöngs, det flirtades, det knöts nya kontakter och det var en alldeles, alldeles underbar kväll!
Slutade på topp, och även där ett steg i rätt riktning!
Man måste tillåta saker att bara hända, man får inte styra livet ändå...!
GRATTIS OVE, och tusen tack för inbjudan och en oförglömlig fest!

Jag sov till 12 igår, välbehövt.
Det är dags att inse att jag inte är i samma skick som mina fina 5 år yngre tjejer som jag försöker haka på..
Men så länge det går, så går det, har haft sjukt roliga helger dom senaste veckorna, kroppen må ha tagit stryk, men jag kan faktiskt helhjärtat säga att det har det varit värt, för efter regn/tårar kommer solsken/skratt!










Tankarna går dock idag med stor sorg i hjärtat till vänner&familj till en underbar människa som nu fattas oss.
Vila i frid Henke... ta hand om Helen på andra sidan också.