Funderarn...

Idag fick jag en blomma, med ett kort: (TACK hjärtat, du är bäst)

Och just det där med att gå hur långt som helst, bara jag vågar tro på mig själv tog bra...
Dels för att jag vet att det stämmer, jag är den enda som begränsar mig själv, det vet jag för att jag har mina stunder då jag bara gör och verkligen är så bra som jag kan vara, oavsett vad det gäller, men så kommer ofta tankarna ikapp och så intalar jag mig själv nånstans att jag kanske inte kan eller kanske inte är...

Och dels undrar jag hur man ska kunna tro på sig själv, när det känns som att vissa närmast en inte gör det?


Just nu så känner jag mig så jävla bra.
Vad nån än säger, eller tillåmed vad än nån inte säger kanske passar bättre, så har jag nu en utbildning, som jag gått helt och fullt, och fått jävligt bra betyg och omdömen i rent av, så jag får, och tänker säga att jag är så jävla bra.
Det må svida i vissas ögon, men det skiter jag fullständigt i.
Gläds med mig eller sluta låtsas vara min vän!


Nattliga funderingar... mest bara trams...
Men man är väl inte bättre än man tillåter sig själv vara.
Och just nu är det lite för mycket på gång för att jag ska få plats att "älska mig själv" som det sägs att man tydligen måste göra innan nån annan kan älska en.



Ja vad vart det här egentligen...
Gonatt.

Tack för att ni finns mina vänner, jag hoppas verkligen ni vet att jag älskar er och allt ni gör för mig.