Jag har tusen saker, som jag borde, ska och kommer måsta ta itu med.
Men jag orkar liksom bara inte bry mig längre?
Jag orkar inte ta tag i nåt.
Inte planera nåt.
Inte tänka en dag fram knappt.
Jag vet mycket väl vad som komma skall men jag är skrämmande lugn.
Över allt, jobb, boende, pengar, allt.
Jag blir nästan lite orolig... över mig själv...
För jag är inte ledsen eller arg eller bitter eller sur eller less... kanske inte överdrivet glad heller men.
Skönast är ändå att jag vet att allt löser sig, jag tar det jag får och gör det bästa av det.
Men jag tycker faktiskt att jag förtjänar mer, och borde bry mig därför... men icke.
Inte just nu iaf.
Just nu är hela mitt liv nån slags hakuna matata.
Men på insidan kryper det sakta fram tecken, det undermedvetna gör sig smått medvetet, och kanske brakar allt samman, eller så löser det sig innan.
Den som lever får se.
Kommit till den gränsen som säger "jag bryr mig inte för de kommer ändå inte bli som tänkt" ?
SvaraRaderaIbland är det inte ens värt att bry sig för man vet att de kommer att gå på nå vis ändå...kramen