Kan inte andas...

Jag kan nästan inte andas.
De bränner i halsen när jag försöker.

Imorse studsade jag ur sängen efter ha legat och rosslat nån timme, slemmet bara släppte och jag höll på att kräkas samtidigt som jag inte fick nån luft.
Åh vilken panik... på knä... inlindad i täcket ... ensam... å ingen luft... fy...
Nu ligger jag på mitt andra hem/akuten och inväntar doktoren, men de är förstås massa före så här blir jag nog ett tag.
Ja herregud.
Är de inte de ena så äre de andra!
Galet å tröttsamt på samma gång!


Ett sånt avslut de blev på påsken då!
En dock mycket trevlig sådan i Vemdalen hos Dans systers svärföräldrar!
Näe nu ska jag dricka vatten å fortsätta rossla i mig lite luft!
På återhörande!