Ibland när man bara är, för sig själv, känner efter, låter tiden gå, gillar läget, så känner man plötsligt hur allt bara kommer att lösa sig...
Man får liksom hopp om livet, en annan sorts uppskattning och syn på sitt eget liv.
Faan vad jag har det bra!
Mitt i allt som snurrar så ser jag ljuset, och det är här och nu, mitt liv.
Jag älskar vart det är på väg, jag tänker inte ens tänka på när eller varför, det som blir det blir liksom bara ändå!
Jag vill styra och bestämma över mig själv och mitt liv, men insikten om att man faktiskt nästan aldrig får det börjar sakta men säkert sätta sig.
Allt händer av en anledning och det som ska bli, blir!
Så är det bara.
Näe, jag ska skippa pladdret och gå till sängs.
När livet går bra, så går det bra, men när det går dåligt så går det riktigt dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar