ältare

Ni vet känslan av att alltid göra fel?
Att känna att det man gör som är bra inte riktigt väger lika tungt som det man gör som är dåligt?

Jag är en ältare, en tänkare, en sån som alltid försöker känna och tänka sönder allt innan jag faktiskt gör slag i saker och ting.
Inte alltid funkar det, men då har jag ju iaf gjort det jag kan i förväg, saker och ting ändras ju givetvis eftersom.
Men ibland så bara gör man, utan och tänka, varken på sig själv eller nån annan, man lever precis då och där, och hittills har det inte funkat en gång, bara gett en fler anledningar att tänka sönder saker ännu mer.
Och ibland så händer saker som man efteråt måste analysera, tänka och känna sig fram till ett beslut, då under nån slags press, och det gör ju sitt även det, ibland positivt, ibland förhastat.

För tillfället lever jag med ångest, ångest över hur jag gjort vid vissa tillfällen, inte tänkt, sårat och drabbat andra människor.
Jag mår dåligt från hjärtat ända ut i huden.
Jag tycker lite mindre om mig själv just nu och just därför.

Jag är inte en elak människa.
Men jag har gjort elaka saker.
Jag vill ingen något ont.
Men jag har gjort människor jag älskar och tycker om ont.
Om jag kunde förklara och be om ursäkt och veta att det hjälpte så skulle jag.