utslagen

Känslan i kroppen när man ligger utslagen och matförgiftad går inte att beskriva... döden känns som nästa steg och att vara vaken är så sjukt plågsamt...
Sova går ett tag men det kryper i varenda millimeter av kroppen och man vill bara ut och springa bort krypet... fast man egdntligen inte ens orkar stiga upp och göra det som måste göras åt ena eller andra hållet.
Vill man nån nåt ont så är ju detta att rekommendera.
Vad jag/vi åt?
Jo ni vet den där sjukt underskattade ostkakan brinner nu i helvetet.
Alfons klämde ur sig ett lass åt vardera håll och tyckte sen efter vilan att vi skulle köra fullt ös... jag träffad han nästa gång runt 18 på kvällen då jag tyckte mig känna en orkens vind blåsa genom mig.
Jag hade fel och somnade före sonens välling var urdrucken runt 19.30 och vaknar av en flaska i huvet och ett tillhörande "döh" = här mamma/pappa jag har druckit upp.
Största tabben var nog att sova klä-laus och smärtan när han full i faan nyper tag i det som en gång varit hans matförråd går heller inte att beskriva riktigt... heller inte att hålla sig för skratt då nöjdheten gick från öra till öra och fram kom ett bebisgarv fullt i bus!

Idag har jag duschat, dammsugit och tvättat 3 maskiner innan lunch.
Som en ny människa!
Fast orken är icke med mig och jag ska äta nåt och lägga mig och vila medans rabalder vilar i vagnen tänkte jag!

Frågor på det?
Amen.