Sitter på fiket i storstövlan och funderar.
Bortjagad från dagis på prov då det verkar gå ruskigt bra för lilleman ändå!
Han blev ledsen när jag gick, som tur va, men det verkar gått över lika fort och han ska få äta lunch och sova i vagnen där idag!
Funderingarna går dock åt jobbet.
Jag önskar mig ett dagtidsjobb.
Och kanske inte heltid.
Inte så länge Alfons är så liten iaf och jag klarar mig ekonomiskt ändå.
Vissa verkar ju ha sån jäkla tur... bara glider in på nåt skitbra ställe och blir kvar.
Jag har massvis med kontakter och arbetslivserfarenhet... allt från bonnpiga till dagis till mack till assistent mm, aldrig blivit uppsagd från ett jobb eller ens hört ett negativt ord om min arbetsinsats utan slutat på eget bevåg av olika anledningar.
Och ändå går det så trögt?
Förstår inte... varför har endel sån tur i livet och endel får liksom kämpa?
Jag har ett jobb så jag ska inte klaga, och det gör jag heller inte, men med ny arbetsgivare så verkar schema osv ska ändras, trots att vi själva utformat det efter allas våra liv och alla är nöjda, och då passar det mest troligt inte mitt liv längre.
Jobbigt värre.
Så har nån ett dagtidsjobb liggandes så är jag varken bangen för nåt eller speciellt svårlärd!
PussHej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar