Varför är det så att det liv man lever med nån kan vara precis det liv man vill ha, fast med fel person?
Och tvärtom, när man har den man vill vara med så blir inte allt som man tänkt sig?
Märkligt det där... det låter nästan som att man aldrig skulle vara nöjd.
Fast så är det ju förstås inte.
Jag är då nöjd! Kärleken kommer först och är viktigast, och jag har mitt livs kärlek i mitt liv, och vi håller på att bygga det liv vi vill ha, äntligen tillsammans!
Jag önskar att tid och pengar räckte liiite längre.
Det finns så mycket jag skulle vilja göra, hinna med, ha råd med...
Ska man alltid springa omkring och känna att man inte har tid och alltid är skyldig pengar?
Pengar som bara hinner in och sen ut igen, bostad, bil, mat, telefon osv, shit pommes fort det går.
Let's hope not.
Jag har haft för mycket tid att tänka återigen som ni ser!
Tänk att man kan sakna en person så mycket, tills man inser att personen inte är densamma längre.
Fortsatt svammel, på återhörande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar