söndag, september 1

utan dina andetag

Finare låt med sannare ord i får man leta efter. 
Att min otroligt duktiga lillasyster dessutom sjöng den gjorde saken mycket mer känslosamt. 
Tittade på min vackra lilla son som satt i pappas famn framme i kyrkan och kände bara hur det inte gick hålla tillbaka tårarna längre. 
Tur jag hade en trasa åt Alfons dreggel med mig. 

Olyckor och sjukdomar borde förbjudas.

Tankar och tårar till vänner som jag ser som min familj och allt dom går igenom. 
Jag älskar er.

Jens, du fattas mig. 

3 kommentarer:

  1. Tack igen för en underbar dag! Jag fällde nog en tår jag själv igår i kyrkan, bara för att jag såg hur lycklig du är och att du äntligen fått din egen lilla familj! Jag älskar dig ❤

    SvaraRadera
  2. Älskar dig. Forever and always.

    SvaraRadera