Jag avundas verkligen alla som unnar sig och lyxar till det och verkligen njuter.
Jag önskar dels att jag kanske hade råd och dels att pengar för mig inte betydde det det gör.
Nånstans i mitt huvud så handlar allt om värde och jag har så svårt att lägga pengar på saker "som inte finns/syns".
Men förstår givetvis värdet i tex ett minne och att ta sig tid och råd att unna sig.
Mest att jag hade råd kanske ändå!
Ibland undrar jag vad folk gör som verkar ha pengar att göra i princip va faan dom vill?
Än mer nu sen man fick barn... han går först, utan tvekan... blir de över så betalar jag väl hellre bort nåt än lägger på mig själv...
Och klumpsummor på över ja nästan 1000 kr gör nästan ont!
Märkligt hur hjärnan fungerar...
Meeen jag klagar inte, jag har så jag klarar mig!
Det är bara sån väldig kontrast på hur man lever trots att man är i samma ålder osv!
Kärlek kostar inget ändå och det lever jag på ;)
Jag undrar dock om nån nånsin känt känslan som slår mig ibland, då man myser med sitt barn och bara önskar man kunde typ komma liiite närmare eller så fast man ligger tätt tätt intill, känslan av att inte få nog liksom?
Mitt allt. Mitt liv. Min Alfons.
Ja visst är det underligt?? Att endel verkar ha råd med det mesta, trots i princip samma inkomst och samma situation. Det handlar nog om prioriteringar... Det är ju alltid roligare att handla till de små och se så dom har roligt :) Hellre än att jag t.ex. går i ett par nya skor, haha!
SvaraRaderaJa men eller hur! Fattar inte vad man la pengar på innan :-P
RaderaInte tusan sparades de iaf ;-)