lördag, januari 11

saknad

Att känna saknad är kanske nyttigt.
Men saknaden av nån man aldrig får träffa i livet igen är hemsk.
Den liksom äter upp en inifrån och slår en på käften när man minst anar det.

Minnen.
Vilken världsbäst uppfinning.
Dom och kärlek måste ju gå under befattningen näring/bränsle för människan.

Jag har så många minnen...
Fina galna sjuka otroligt roliga minnen.
Du fattas mig likt en bror.
Min make.
Min vän.
Min Sens.

Så många gånger man hållit andan när man hört om nån olycka eller liknande när du var ute som mest och härjade, tills man fick ett sms eller samtal som bevisade motsatsen, phu!
Och så när livet hade ordnat sig för dig såpass att man slutat oroa sig och släppt taget på nåt vis så kommer en sån sjuk händelse och påminner en om att livet är så jävla skört och oförutsägbart och man ska aldrig slappna av för mycket.

Jag saknar dig i magen.
Jag saknar dig i hjärnan.
Jag saknar dig i hjärtat.

Jag har aldrig mött en människa som man blev så glad av och kunde vara precis sig själv och nästan mindre med.
Man behövde inte bry sig om vad man sa gjorde eller såg ut... du gillade en ändå.

Vi har åkt/kört bil jävlaranama, dag som natt ny som gammal diesel som bensin din som min vinter som sommar du som jag.
Vi har haft kalas tisdag som lördag, vartsomhelst närsomhelst.
Vi har ätit frukost lunch middag kvällsfika och nattmacka tillsammans.
Vi har sovit kramats hållt hand suttit i knä myst och tillochmed en gång på fyllan hånglat i min dåvarande pojkväns baksäte... medans han körde... inte utan hans godkännande dock, du va ju så snäll att du faktiskt frågade han först!
Vi har umgåtts dygnet runt i dagar för att sen inte ses eller höras på flera dagar ibland veckor men allt var sig precis likt varje gång för de.
Vi har pratat om folk drömmar planer fantasier nyheter olyckor familj och fiender...
Vi har hamnat på diverse lustiga ställen som en p-ficka i Ångsta, dansbandsforum i Vemdalen, folkrace i Änge, cruising på Hammarn m.m.m.

Jag minns allt som igår.
Jag minns dig som igår.
Jag minns oss som igår.

Du var och kommer alltid vara min bästaste vän/sambo/chaufför/terapeut/make

Jag älskar dig så svett'n rinn' och jag önskar att vi fått dela den här underbara tiden i livet med varandra också.

Vi ses igen min vän. ♡

4 kommentarer:

  1. Meen satan! Tårarna vill liksom inte sluta rinna.. :(
    Älskade Jens! ♡♥♡
    o Älskade, älskade Du! ♡♥♡

    SvaraRadera