sjukdom

Man börjar nästan tro att man inbillat sig, dels för att man varit symptomfri länge och dels för att dom inte hittar nåt fel...
Sjukvården kan verkligen sätta tvivel i en och göra en till världens minsta på jorden.

Idag fick jag vänta 1 timme på min läkare... se folk komma och gå och bli helt ensam i väntrummet... ingen som ens reagerade och defenitivt ingen som kom och förklarade att eller varför doktorn var försenad...
Hann bli riktigt less, tänka tusen tankar och sen när jag precis haffat en av sköterskorna som gått förbi mig 99 gånger och förklarade att h*n fick nog skicka en ny remiss för jag hade inte tid att vänta längre så kommer kvinnan jag väntat på och hörde nog hur irriterad jag var och krömp lite och bad om ursäkt på väg till undersökningsrummet.
Sa att jag tyckte iaf att nån hade kunnat kommit och förklarat varför jag väntade, då hade det inte känts så ledsamt.

Och när allt var klart så hade vi uteslutit ännu en sjukdom men inte kommit närmare nåt konstaterande för det.

Sweet life of mine...

Gubben är på jobb till torsdag och liten sover så nu har jag snurrat in mig i mina egna tankar och blivit less... igen.
Tur det går över!