skitmamma

Idag har varit en sån tung och dålig dag.
Kanske för att det är bf och jag inte känner ett skit att det skulle vara på gång nån bebis... och jag mår verkligen inge bra och orkar ännu mindre...
Hur det än är så längtar man ju till det här datumet... trots att Alfons kom 10 dagar senare och det lika gärna kan bli så... eller kunde ha blivit precis tvärtom...

Va till bm mittidan.
104/71 blodtryck
Hjärtljud 145
81.3 kg
Bokade förstås en ny tid om en vecka som jag innerligt hoppas jag slipper gå på.

Åkte hem och sorterade lite kläder innan jag hämtade hem lillemannen i mitt liv.
Fick med grannarna på lite lekdejt innan middag.
Och sen har jag bara varit världens skitmamma... inget tålamod, bara tjur och viljan att gå och dra nåt gammalt över mig... och min lika tjuriga son på det... resulterade i säkert 30 minuters storgrin på varsina håll...
Vet att resultatet är bra, han ska veta när han gjort fel och inte kommer undan utan att be om ursäkt... men vägen dit var idag längst och krokigast...

Blev en dålig kväll men med finaste avslutet ändå.
Sa att "jag älskar dig, alltid, men det betyder inte att jag inte kan bli arg och ledsen på dig för det"...
Han svarar "lavvo, tycke om å elka dig på jorden... mamma (lite ynkligt gulligt)".
Hjärtsmält. Och dåligt samvete.

Eller så beror dagen på att det är 3 år sen min fina vän lämnade oss.
Minns det som igår samtalet jag fick.
På väg hem med svärmor, jag körde, TjaBo ringde och frågade om jag kunde stanna...
Aldrig förr har nåt gjort så ont tror jag.
Och just idag känns det förjävligt... kanske för att jag nu är i samma situation/gravid igen och det är ca 90 000 fler känslor i omlopp.
Tänker dagligen på "min make".
Och minst lika ofta på hans underbara tjejer som blev kvar...

Kanske är lika bra du stannar där inne bebis, världen här ute är orättvis och ganska hemsk egentligen...