tänk

Tänk den dagen...
Då jag kan ligga på en sida utan att få ont.
Då jag kan vända mig lättsamt.
Då jag tar mig ur sängen, eller vart som, utan stöd.
Då jag slipper vakna upp och må illa.
Då jag inte behöver snyta mig det första jag gör för att undvika att kräkas.
Då jag slipper kräkas ändå för att jag inte hinner äta.
Då jag kan äta utan att må illa igen 5 min efteråt.
Då jag inte behöver äta varannan timme för att undvika att kräkas.
Då det blir gott att äta igen, inte ett nödvändigt ont.
Då jag inte håller på att förblöda varenda gång jag borstar tänderna.
Då jag inte behöver äta på nåt varje sekund, helst, för att klara av att svälja allt saliv och slem som illamåendet framkallar, eller spottar som en lössnusande pirat.
Då jag inte har stopp i magen längre.
Då jag får på mig strumporna utan ett gymnastikpass.
Då jag orkar stå och duscha.
Då jag kan bära min son igen.
Då jag orkar gå, stå och leka en stund.
Då jag slipper känna mig som en kolsjuk+astmatiker+storrökare på andningen.
Då jag slipper huvudvärk.
Med mera med mera med mera.

Sjukt att tänka på att allt detta beror på det lilla livet som just nu håller på att möblera om hela min insida...
Och att det kommer mest troligt ta slut ganska snart efter att h*n kommer ut.

Tänk om den dagen skulle vara imorn.