usch

Vet ni vad jag hatar?

Pengar.

Mest av allt i världen.

Jag har pengar så jag klarar mig, det är inte det.

Men helvetes faan vad livet styrs av detta djävulspåfund.

För att kunna bo ska du ha lån eller betala till nån annan.

För att kunna åka dit du behöver ska du ha lån eller betala.

För att kunna äta ska du betala.

För att ha kläder ska du betala.

För att göra och uppleva saker ska du betala.

Allt kostar pengar på ett eller annat vis.

Och allt är en prioriteringsfråga.

Men tänk att få börja om på noll? 

Inget billån, inget csn, ingen telefonräkning, ingen liten avbetalning där, inget lån där.

Jag är nästan ikapp från mammaledigheten men längtar varje månad efter lönen för att kunna betala av så mycket som möjligt och bli fri så fort som möjligt.

Och sen bara leva resten av månaden...

Jag prioriterar ju uppenbarligen helt annorlunda men jag skulle vilja spara pengar och ha en liten buffert.

Jag skulle också vilja kunna unna mig det jag vill ha, och inte bara se till att vi har det vi behöver.

Vilket det är en bit kvar till nu när vi har vårt nya hem att fylla.

Och även där spelar ju pengar in.

Jag har ju en vision om hur jag skulle vilja ha det hemma, men det är så lätt att ta det man redan har, dels för pengar och dels för att det är onödigt att inte använda saker som är hel och fortfarande funkar.

Usch.

Tänk om man fick välja det man vill en gång i livet att få.

Och jag tror inte att pengar gör en lycklig, men det är en stor press och oro det framkallar.

Bara att vara sjuk eller hemma med sjukt barn är en ekonomisk fråga mer än nåt annat.

Jag har det inte dåligt ställt och klagar inte... jag önskar bara att pengar inte styrde så mycket.

Jag är dålig med pengar.

Jag lever nu.

Men jag skulle ju önska att jag var bättre med pengar...
såg lite mer långsiktigt eller hade nåt att spara till...


Skitpapperslappar som styr hela livet.