2016

Kommer bli ytterligare ett år att minnas, ja lite speciellt alltså eftersom liten2 kommer.
Minns ju alla år mer eller mindre!

Vi bara myser vi.
Ätit nyårsmiddag i 3 dagar nu, men imorn blir det annat än filé och strips/potatis.
Idag har vi sovit till 10 jag och lilleman och sen frunchat tillsammans allihopa och glott på tv och lekt.
Jag somnade en stund mittidan i soffan, mitt i allt ståhej.
2 grabbar med varsin youtube, och ändå somnade jag... är för att jag slarvat/glömt järntabletterna i jul här och misstänker att mina värden är prutt katastrof just nu.
Orkar inget... inget alls.

Är så sjukt otymplig så det finns inte.
Kommer knappt ur soffan om jag satt mig där... meeen ett magiskt bälte som jag fått tag i underlättar all gåing och all uppstigning från sittande!
Hjälper dock ej mot den ilande smärta som går från svank ner i vänster skinka...
Får fråga bm på tisdag.
Tur jag fått ledigt från den 15e jan.
Den här omgången var icke att leka med.
Att det ska vara så olika?
Nåväl. Klagar inte... bara dokumenterar.
Jag är lycklig och tacksam att det inte är värre... och att det går alls...

Efter lite sovning såg vi slednecks med discolampan tänd och varsin leksaksratt i händerna, för det var ju vi som körde!
Sen hade gubben styrt upp hela middagen!
Och efter den så såg jag och lilleman på Frost för 6e gången.
Alla dessa frågor... inte lätt att se film med en nyfiken!
"Vajföj? Han shnäll mamma? Hon enscham föj? Montret e? Han/hon hetej? Pappan e? Vajföj?"

Mycket varför nu, heeeela tiden närmare bestämt.
Och när man svarar (ytterst få gånger men ibland har man inget bättre) därför så får man sig en utskällning!

Nötter är en ny favorit... tog fram en skål till filmen... "åh mumpit mamma" säger han och lägger beslag på den!
Mumsigt vare ja!

Annars är han extremt känslig och tjurig just nu...
Gråter om han blir tillsagd på skarpen och tjurar sen ihop på allt och alla, inte bara den som sagt ifrån.
Han och hans far har en hel del såna incidenter om dagen, jag måste ju nästan skratta lite för han är ju så rackarns söt när han tar till tårarna... inte populärt men.
Tur han har humör tycker ju jag.
Vi tränar dock på att få fram ord istället för skrik eller gråt.
Så rätt var det är så kommer det ett högljutt "nu bli ja bannad/arg" och då skrattar man ju ännu mer... ja inombords iaf.
Liten blir stor.

Älskade unge.
Mitt liv skulle inte vara nåt utan dig!