Berusning.

Detta märkliga tillstånd som uppstår vid innehav av sprit/öl/vin/cider.
Ett tillstånd som fler gånger ställer till med mer dåligt än bra.
Ett tillstånd som förstärker känslor, stora som små, som får smått att bli till stort och stort att bli ännu större.
Ett tillstånd som inte varar utan kommer med ångest och dåligt mående.

Varför utsätter man sig egentligen för detta?

Visst tusan är det skönt att nån gång bli full, släppa kontrollen, låta känslorna ta över, vara kaxig(are) modig(are) snygg(are) och odödlig(are) för en stund, men när verkligheten kommer ikapp, var det verkligen värt det?

Att känna press redan innan att man "måste".
Att känna ångest redan innan för att man vet vad som komma skall, bara inte hur.
Att känna "det är inte värt det" före, och sen "det var inte värt det".


Nej vet ni vad... det är oftast inte värt det.
Fruktansvärt skönt att vara nykter sen Vemdalen måste jag säga!
Och det betyder inte att jag inte kommer dricka igen, för det är mänskligt att fela och upprepa misstag, det betyder bara att jag trivs lika bra nykter som chaufför och vara med ändå som dom få tillfällena jag är full!

Det blev en spännande helg... minst sagt!
Och jag var nykter och körde! ;)
Haha!