sjukdom

Känner verkligen av det sjuka i min kropp nu.
Igår var en förfärlig dag i ork och närvaro, jag hade inget av dom.
Förstår ju heller inte vad som händer med mig, jag blir så trött och snurrig, får allt gjort, men det är inte mycket mer...
Satt och pratade med svärmor medans hons putsade fönsters och höll nästan på att somna sittandes, vilket inte alls är likt mig, jag är expert på att hålla mig vaken när jag är vaken, somnar aldrig framför tv eller film utan kan kolla på hela av intresse/rent tjur.
Hade sovit 8 timmar natten innan också så det berodde inte på nåt sånt.
Magen jobbade och jobbade, den bara lät och levde om.

Och idag är jag lite mindre trött, men det känns börja krypa på, och har istället vad som känns som inre träningsvärk, magen känns så ansträngd så jag vet inte vad...

Ska det verkligen vara så här resten av mitt liv?
Jag äter ju 4 tabletter om dagen, jag vet inte vad jag har för fel och därför inte om jag äter rätt medicin, men det känns som att dom hjälper till lite med rutinerna iaf.

Och att det har gått 10/snart 11 månader sen jag var på sjukhuset första gången med olidliga kramper börjar kännas förjävligt... hur kan allt få ta sån tid?
Ska man behöva jaga rätt på resultat från prover och röntgen själv?
Vad har dom då betalt för vår vårdpersonal?
Känner mig fruktansvärt bortprioriterad och åsidosatt... som att min sjuka är mindre viktig.
Kanske mindre akut ibland, men mindre viktig känns orättvist bara.

Den här artikeln i ÖP hjälpte inte idag när jag mår som jag gör kan jag lova.



Nu ska jag sluta... en gladare Tina på återhörande!
PussKram