fåfänga

Alltså de här med fåfänga...
Det är ju så långt ifrån mig man kan komma.
Orkar inte jag sminka mig så skiter jag ju fullständigt i det. Jag duger som jag är.
Jag har åkt på stan utan smink och i mjukiskläder och lever än...

Meeen. Jag tycker ju själv att det är trevligare när jag orkar bry mig...
Oftast tar jag iaf på mig okej kläder och lite mascara om jag ska nånstans.

Men så kommer dom där gångerna när man verkligen bryr sig och piffar till sig, och då tänker man ju när man tittar sig själv i spegeln:
"Faan jag kan ju också vara rätt fin... det här borde jag göra oftare..."
Och det tar ju inte så lång stund egentligen... det är bara så jäkla onödigt jobbigt... värst är att tvätta av skiten och börja om dan efter...
Höjden av lathet, jajamen.
Jag är så äckligt bekväm att jag inte ens är mitt bästa jag... illa...😞

Oh well.
Man tänker ju ofta "jag ska börja med de... jag ska bli bättre på de... jag ska göra si och så..."
Och vad blir det av det?
Oftast inte så mycket.
Men det är tanken som räknas sägs det ju? 😝