liten fast stor

Älskade hjärtat.
Gråter så förtvivlat när man lämnar han i sin säng för kvällen... ropar mamma upprepade gånger utan mellanrum.
Men så fort han hör att man närmar sig då tystnar han, väntar och sen pekar han bredvid sängen och säger "dä" och vill att man sitter där och håller hans hand tills han somnat.
Vilket jag också gjort fram till nu...
För nu med eget rum så är det dags att få han att kunna somna själv.
Framförallt somna om själv om han vaknar på natten... och för att kunna somna om själv så måste man kunna somna själv.

Plågsamt detta men just nu pågår 5 minuters-metoden.
Han blir ju så liten på kvällen då fast han varit så stor på dagen!

Just idag har jag jobbat då han har lekt med övriga med samma adress.
Kom hem 4 och har lagat mat, plockat ur diskmaskinen, fått hjälp att duka och kasta sopor kompost och lagt matrester i höns-burken.
Sen åt vi och har plockat i diskmaskinen igen.
Busat och myst och youtubat och dansat.
Fastern kom förbi och kikade in placet och dansade lite hon med, till den fantastiskt klämmiga låten Lollo&Bernie !
Sen började vi göra kväll.
Suttit bredvid varandra och kissat, liten på pottan och jag på toaletten ja förstås!
Drack välling och mös vid tvn.
Sen tandborstning, massage/smörjning med babyolja (då herrn fått rejäla torrfläckar på underarmarna och lite på mage, rygg och haka med, och vi båda hoppas ju då att det inte ska vara vår gemensamma fiende; psoriasis,) och ta på pyjamas.
Pussa och krama pappa gonatt och gå på rummet och välja en bok som mamma sitter bredvid sängen och läser.
Säger godnatt och släcker lampor och lämnar dörren öppen och går ut.
Sen har 30 minuters konstant "mamma"-ropande pågått, med knappa pauser då jag varit in var 5e minut och sagt "god natt, du ska sova nu, mamma ska bara diska, jag är här ute".
Men vet ni vad?
Efter sista gången jag var in så somnade han nyss!
Ensam!
I sin säng!

Wiiihooo. Stolt mamma.
Klappar mig själv på axeln och ber till gudarna att jag klarar av att fortsätta detta så det verkligen ger resultat!